Göteborgsposten – 29 december 1869, sida 1

— — — ä— ÅÄrfvingen till Raynham. Af M. E. hraddon. (Förf. till Lady Audleys hemlighet? m. fl.) Öfvers. från Engelskan. — Min bäste Oswald, ett rykte af det slaget har spridt sig och jag har kommit hit i följd af detta rykte. Men jag tror ej att det fiuns ett ord sanning deri. Baroneten vände sig bort från sin vän med ett bittert småleende. — Jag kan visserligen försöka att leda verlden på villospår, Copplostone, sade han, men jag önskar ej bedraga er. Min hustru har lemnat mig -— derom är intet tvifvel. — Jag tror dot ej! utropade kaptenen. Nej, Oswald Eversleigh, jag tror det ej. Ni vet hurudan jug är. Det finnes en menniska i verlden, som jag sätter värde på, och denna menniska är min äldste vän. När jag först fick höra talas om ert giftermål, sade jag er att ni var en dåre. Det var rent språk, eller hur? När jag såg er hustru ändrade jag meniug och sade, att jag tyckte er dårskap vara ursäktlig. Om jag någonsin har sett renhet och trofasthet i en qeinnas ansigte, har jag sett dem i lady Eversleighs, och jug vill våga mitt lif på att hon är trofast som stål. ) Forts. fr. N:o 301.