Göteborgsposten – 28 december 1869, sida 2

I alldeles rak motsats till dem står det italienska episkopatet. Föregåendena och de sista tio årens historia, det italienska presterskapets politiska ställning, det obetingade undertryckandet af alla liberala elementer i dess midt och dess förhållande till den såsom italienskt monopol gällande curian äro lika många garantier för dess obegränsade undergitvenhet för alla försök att öka den påfliga stolens företrädesrättigheter och att skärpa motsatsen mellan auktoritetens oeh revolutionens båda principer. Hvilken ställning de liberala elementerna bland det tyska, franska, engelska och amerikanska episkopatet skola intaga mellan dessa båda elementer, är ännu mer än ovisst. Så mycket synes dock vara säkert, neml. att biskop Dupanloup är besluten att med den lilla hop, som samlats kring honom, höja sin öfvertygelses fana. Man kan häraf sluta till, buru det förhåller sig med ryktet om, att oppositionen räknar inom sig ungefar 150 röster. Times referent i Rom vill veta, att på kyrkomötets allmänna sammanträde d. 10 d:s uttalade sig erkebiskopen af Temeswar i ett latinskt tal mot arbetsordningen, då han blef kallad till ordningen. På samma sätt gick det primas af Ungern, hvarefter biskop Dupanloup efter en stark anmärkning på god fransyska reste sig och lemnade saler, följd af erkebiskopen af Paris jemte hundrade andra prelater. Enligt Daily News befinner sig Vaticanen i en svär dilemma. Den måste neml., menar bladet, antingen desavouera sig sjelf i det den afstyrker att framlägga dogmen om ofelbarheten för alla verldens biskopar, eller ock måste den framtvinga en omröstning, som skulle kunna ha en schism och en ny reformation till följd. Allt detta är, om det bekräftar sig, föga angenämt efter så stora ansträngaingar och så slugt utförda berakningar. Tmes berättar t. ex., huru logisanoruningarne for prelaterna gjorts med så klok betänksamhet, att de i nå gon mån opålitliga alltid förts i ett godt sällskap, i det vanligen 5 eller 6 starka bröder befinna sig tillsammans med en svag. I ett palats stå tvenne vankelmodiga under bevakning af 10 strängt rättrogna. Jesuiterna ha vetat sköta dessa affärer, så att det bland hela antalet ej finnes en enda, som icke dagligen kännes på pulsen. De amerikanska biskoparne ha härvid visat sig mycket sega och åberopa sig på de svårigheter, de skola ha att möta der hemma. Påtvens bekanta syllabus har, säga de, inom den amerikanska Unionen gjort ej ringa uppseende och den allmänna meningen fördömer densamma som ott angrepp på oet borgerliga samfundet. Under sådana omständigheter säga de sig ej kunna genomdrifva syllabus satser. Vi ha nu betraktar de tvenne stora huteudtrågorna, om krig eller fred, om påfvens oselbarhet eller en ny reformation, hvilka synas, såsom sagdt, arbeta sig igenom, för att antaga mera fast sorm. Åfven en tredje dylik tråga sysselsätter de olika meningsanhängarne i länderna: neml. den om frihandel eller protektionism, hvilken onekligen är i det närmaste lika vigtig som någon af de båda andra för solkens utveckling och tör stadgandet af friheten i verlden och de särskilda staterna. Från Frankrike skrifves i öfrigt, att general-inspektorn för den högre undervisningen, Danton, Villemains f. d. kabinettschef och on af de verksammaste medlemmarne af den franska undervisningsförvaltningen, aflidit. Hau var nevö till den bekaate rovolutionsmannon Danton. En preussisk undersåte vid namn Kauffmann har utvisats från Paris, derför att han uppträdt som talare för revolutionen på några tolkmöten. Tyskarne kunna också hålla sig hemma och oj blanda sig i andra folks angeläg enheter. Inom senaten har man diskuterat en petition, inlemnad från 815 personer i Garddepartementet, hvilka deri begära, att man ej må tillåta uppförandet af en staty åt Voltaire på något at torgen i Paris. De Sacy, den nye senatorn, försvarade med sådan vältalighet Voltaire, att ingen vågade ställa sig på samtwa sida med petitionen. Senatorn marskalk Regnault de St. Jean Angely har nyligen aflidit. Han var född d. 29 Juli 1794 i Paris, var sedan 1854 öfverbefilhafvare öfver gardet och blef på slagfältet vid Magenta år 1859 utnämnd till marskalk. Belgiens kammare har med 69 röster mot 13 antagit utan någon förändring det med d:r Strousberg afslutade fördraget angående Antwerpens citadell. I Osterrike är riksfinansministern, friherre v. Becke, döende. En ordentlig hetsjagt pågår å de seodalas sida mot v. Beust, hvilken man synes åtrå att få utäten ur kejsarens förtroende. Hittills har det likväl icke Iwvel-ato