Göteborgsposten – 28 december 1869, sida 2

——— — — — innestängd och hvilken han sjelf kunde sramdrifva hvart han behagade. Kaptenen knackade på sin gamle kamrats dörr. — Släpp mig in, Oswald, sade han; jag vill träffa er genast. — Ej denna morgon, min bäste Copplestone; jag kan ej taga emot någon, svarade baroneten. — Ni kan taga emot mig, Oswald. Jag måste och skall se er och jag tänker stanna här tills ni släpper mig in. En hård knackning på dörren med en tung kä p följde på dessa ord. Sir Oswald öppnade dörren och irsläppte kaptenen, som behändigt rullade in sin stol i baronetens rum. — Nåvil, sade denne exentriske gåst då sir Oswald låst dörren, ni har således ej legat på hela natten? — Huru vet ni det? — Af ert utseende, för det första, och af er sängs utseende, för det andra. — En förfärlig olycka har drabbat mig, Copplestone. — Er hustru har rymt sin kos — det är väl det ni menar, förmodar jag? — Huru! utbrast sir Oswald. Det är således redan bekant? — Hvad är det som är bekant? — Att min hustru lemnat mig. (Forts.)