Göteborgsposten – 28 december 1869, sida 1

Article Image
befriar från mången utgift, som endast i sysslolösheten har sitt upphof. Den gör småningom arbetet till ett nöje samt de kostsammaste förströelserna öfverflödiga. En sådan riktning till sjelfverksamhet kunna vi genom godt föredöme, bättre insigter och moralisk öfvervigt, om vi verkligen vilja det, inplanta hos vår omgifning. De besparingar, som på sådant sätt åstadkommas, skola, om de säkert placeras och förkofras, befordra framtidens oberoende. Sparbankerna, som under sista decennierna blifvit mera allmänt tillgängliga, hafva undan sorgängelsen räddat många besparingar. Dessa lära för närvarande uppgå till närmare 50 millioner rdr, hvilket visar hvad små belopp sammanlagdt betyda. Den i senare tid tillkomna inrättningen af lifränteanstalten kan sägas vara en fortsättning, en vidare utveckling af den id, som ligger till grund för sparbankerna. De verka för samma ändamål och böra ingalunda anses motstridiga. Sparbanken motsvarar för den mindre bemedlade hvad upp-och afskrifningseller depositräkning afser för uem, som röra sig i någon större skala: att till förvar emottaga och förränta de sparpenningar och mindre belopp, som kunna undandragas eller vara umbärliga för dagens behof. Lifränteanstalterna deremot hafva till föremål att för framtida underhåll förvara och i hög grad förkofra sådana besparingar, som för närmaste tiden kunna undvaras. Lessa båda inrättningar hafva således ett och samma Lufvudsakliga ändamål eller att uppmuntra till sparsamhet och bereda säkert förvar och förkofran för sparpoaningar. Föreningen ha foretrå icsvis anvisat att insätta små besparingar i lifränteaneralt eller i Stockholms ränteoch kapitalförsåkringsansralt af två slLäl, dels att insatta beloppen, till följd af den arfsvinst eller andel i ränta, som å aflidna delegares insatta kapital upplupit och efter dem på de efterlefvande fördelas, der tillväxa vida hastigare än i sparbank, dels ock att den i lifränteanstalt innestående behållningen icke såsom i sparbank får när som helst uttagas, till följd hvaraf ränteanstalten mera tillgodoser framtidens och ålderdomens behof. I allmänhet anses arbetaren och de obemedlade motvilliga att göra besparingar och insättningar för ramtiden. Detta har en förklarlig grund i obekantskapen både med fördelarne af sådan inrättning och med säkerheten för de utlofvade fördelarnes fullgörande i förening med ett visst misstroende till allt opröfvadt. Föreningens styrelse har att genom uppsatser sprida upplysning i dessa afseenden. Det har visat sig, att de få meddelanden, som hitintills skett, blifvit af flera uppmärksammade. Sedan sistl. Juli månad hafva några och sjutio obemedlade, för hvilka föreningen erlagt förvaltningsbidraget, verkställt insättning tör vinnande af lifränta. — I vissa skolor hafva af många elever större och mindre sparpenningar blifvit atlemnade för att vid årets utgång hos ränteoch kapitalförsäkringsanstalten insättas. Till erinran, huru stora resuitat kunna vinnas äfven genom besparingar, som förekomma helt obetydliga, må ett kändt förhållande anföras. För bränvin och andra spritvaror utgifvas i landet årligen i rundt tal 30 millioner rdr, med beräkning efter utskänkningspris för en större del. Om vi föreställa oss en inskränkniug i bruket af denna vara med en tiondedel, så att i stallet för 10 supar förtardes blott 9, så torde en sådan inskränkning icke innefatta någon alltför kännbär försakelse. Men besparingen i utgift för år motsvarar ej mindre än 3 millioner rdr. Om dessa medel i stället besparades och insattes i lifränteanstalt, skulle sådana ärliga besparingar under loppet af endast 25 är, genom tillägg af ränta på ränta och arfsvinst, bilda ett samladt kapital at 150 millioner rdr, ett större belopp än hela Sveriges rikes nuvarande statsskuld. Arkastningen af detta kapital skulle bereda bidrag till lefnadsbehofven för ett stort antal individer, som i stället belasta fattigvård och sangvärd och utgöra en börda för sig sjelfva. Och detta utgör blott ett ringa exempel på de mångfaldiga besparingar, som utan någon kännbarare försakeise skulle kunna ega rum. Förenade bemödanden och en genom dem åstadkommen allmän opinion kunna åstadkomma större verk än att decimera de tattiga hjelpbehöfvandes antal. Malmöhus läns hushållningssällskap beslöt vid i Lördags åtta dagar sedan i Malmö nället sammanträde, att, med anledning af derom gjord framställning från bestyrelsen för det allmänna svenska landtbruksmöte, som skall år 1871 hållas härstädes, anmoda hrr kontrakts-ordförander i länet, att hvar och en inom sitt område söka verka derhän, att länets jo dbrukare och redskapstabrikanter taga en lfig del i de blifvande utställningarne vid mötet, samt att från nämnde personer emottaga och till sällskapets sekreterare eller till bestyrelsen direkte insända anmälningarne om deltagande i ofvannämnde utställningar. Att i öfrigt gå mötets bestyrelse tillhauda med biträde och upplysningar, utsågs professor H. Nathorst. Blekinge läns tidning är namnet på en ny uppenbarelse bland offentlighetens organer hvars tillämnade utgifvande vi förut omnämnt soch hvars profnummer nu kommit oss till.

28 december 1869, sida 1

Thumbnail