Göteborgsposten – 18 december 1869, sida 1

en suck och en djup bugning för fursten. Slutligen stod Haydn ensam qvar, men då äfven han lade ner sin taktpinne, blåste ut ljuset och kastade en vemodig blick på fursten, smälte isen kring dennes hjerta och han utbrast med rörd stämma: Stanna qvar, mina barn! Jag kan icke skiljas ifrån eder! Vid den första konserten utfördes en af br Carlo Patti komponerad, särdeles vacker marsch, Souvenir de Götebory., hvilken väckte stort bifall. Vi äro öfvertygade om, att vi tillmötesgå mångas önskningar, då vi hos den värderade kompositören anhålla att marschen äfven måtte utföras vid aftonens konsert. En annan konsert, som, ehuru den inträffar i sjelfva julveckan, dock är egnad att ådraga sig en synnerlig uppmärksamhet, är den af hr Wincenzo Sabatini till nästa Måndag i Elementarläroverkets festsal anordnade. Detta såväl för konsertgitvarens egen skull, som för de kratter, hvilka benäget åtagit sig att medverka vid densamma En blick på det i da gens N:o införda programmet torde vara tillräcklig att bekräfta vårt påstående. Nya Teaterns senaste dramatiska nyhet, Post-Johnny, har endast haft en medelmåttig framgång oaktadt det i allmänhet goda spelet, och torde detta resultat närmast böra tillskrifvas dess temligen löst ihopkomna plananläggning och till en del misstecknade karakterer. Slutscenen, då Morgan störtar utför klippan, neddragen i afgrunden af samma sten, hvarmed han vill krossa Johnny, hör till det slags situationer, som i en roman väl kunna framstå klara för läsaren, men som på scenen äro hardt när omöjliga att återgifvaillusoriskt. Stycket har emellertid lemnat hr Wagner ett nytt tillfälle att utmärka sig. Hans själfulla sdeklamation och uttrycksfulla spel påminte ej sällan om den ypperste framställare af dylika roller, som vår svenska scen på senare tider egt: Gustaf Kinmansson: Fru Boströms framställning af Nora Streny är ätven högst förtjenstfull och de öfriga medspelande fylla oklanderligt sina roller. Om hr Österbergs bearbetning af Victor Hugos Lhomme qui rit, se dagens notisoch annonsafdelningar! Cirkus Salamonsky har ännu icke förlorat nyhetens behag för publiken och för att fortfarande uppehålla intresset har direktören sjelf i dagarne afrest till utlandet för att an skaffa nya förmågor, törmodligen både på två och fyra ben. Härom aftonen inträffade i nämnde cirkus den ovanliga händelsen att den grå häst, på hvilken hr Salamonsky utför sitt djersva jockeysprång — ett konststycke, som i mer än en bemärkelse kan kallas för ensamt stående — helt plötsligt föll på den idben att aflägsna sig från banan på den eljest uteslutande för tvåbeningar bestämda utgången, men denna manöver utfördes så stilla och städadt att de vid nämnde ingång temligen talrikt församlade åskådarne sluppo undan med blotta förbluffningen. Om några minuter var rymmaren åter på banan och inne i den vanliga lunken. Musei tafvelexposition har i veckan blifvit ytterligare betydligt tillökad med följande målningar: Marin af Bille; genre at Lerche; Konststudier i klostret; Vy från Trollhättefallen af Libert; tvenne landskap af Munsterhjelm; landskap Notiv från Husqvarna och Månskensstycke, båda af Nordgren; två landskap at Joh. Nielsen; vinterstycke af Rodha och marin af Sörensen. Samtliga dessa taflor erbjuda mycket af stort intresse för konstälskaren och lämpa sig förträffligt för Konstföreningens inköp för åreta utlottning, hvilken lärer komma att försiggå i början af nästa vecka. Sjelfva utlottningen blir någon dag mellan jul och nyår. Vi tro att knappast någon som är begåfvad med sinne för skön konst, icke förut är medlem af Konstföreningen och som har råd och lägenhet att offra 15 rdr för konstens bästa, skall kunna taga denna intressanta utställning i ögonsigte, utan att genast känna ett okufligt behof af att få inskrifva sitt namn bland ledamöterna. Föreningens nitiske sekreterare löjtn. V. v. Gegerselt ämnar att utsträcka dess verksamhet åätven till andra städer i Sverige och kommer början dermed art göras i Malmö, hvarest en utställning skall anordnas redan nästkommande Januari månad. Utom de taflor som konstlöreningen sjelf kan prestera, är till denna utställning en alldeles tärsk sändning från Dässeldorf att förvänta. Man torde med sog kunna räkna på, att föreningen i de städer, hvarest dylika utställningar komma at anordnas, bör förvärfva sig en väl behöflig förstärkning i ledamöternas antal. Bland å Museum utställda taflor befinner sig äfven en marin af frih. G. L. Oxenstierna, ett stycke som utvisar att dilettanten synes på allvar vilja egna sig åt den art af målningskonsten, hvaraf vårt broderland Danmark kan uppvisa så vackra representanter: marinen. Men frih. O. är icke blott målare, han är äfven författare och har nyligen utgitvit en samling dels förut tryckta, dels nya noveller, hvilka andas denna friskhet i uppfattning, denna lätta, men icke stötande abandon, som röjer sjömannen till lif och själ, med sinnet öppet för det sköna liksom för det öfverväldligande i naturens oefterhärmliga skådespel samt på samma gång en blick för lifvets gladare sidor och förmåga, att i en ganska njutbar form — omvexlande prosa och poesi — framställa — — — — ; i i dessa sina intrvck. Sjöfröken så är bokens !