Göteborgsposten – 17 december 1869, sida 2

Fran Utlandet. I den lilla kyrkan i den några få mil från London utåt Themson belägna platsen Weybridge stå nu redan nio kistor, hvilka gömma stoftet af lika många medlemmer af den fördrifna franska konungasamiljen. Ludvig Fil p med gemål, hertiginnorna af Orlöans och Nemours jemte fyra barn till hertigen af Aumale ligga der begrafna, och d. 10 d:s kom den nionde kistan dit med hertiginnans at Aumale egna jordiska qvarlefvor. Hon sjuknade, då hon erfor sin för tre år sedan i Australien af tyfus bortryckte sons död, och bredvid hans kista står nu hennes. Man behöfver ej vara någon entusiasmerad orleanist, för attröna litlig sympati för denna familjs öde. Visserligen se de landthus vid Themsens strand helt ståtliga ut, i hvilka deras medlemmar bo sedan 1848, men i de flesta små cottages i trakten gestaltar sig lifvet helt säkert glädtigare, än i dessa orleanisternas af herrliga parkanläggningar omgifna villor. I tjugo fulla är vänta de nu redan på en omsvängning i händelserna, hvilken skall återkalla dem till Frankrike, och under denna väntan begrafva de den ena efter den andra af de sina i det lilla kapellet i Weybrigde, hvilket ej ens är deras eget, utan tillhör en from trosförvandt, miss Taylor. Mycket godt berättas om den nyligen aflidna, likasom om alla andra i den ongelska landsflykten lefvande medlemmar at huset Orlöans. IIon skall ha varit en gudfruktig, god, vänlig och välgörande dame, men hennes lif har på Englands jord aldrig varit angenämt. Begrafningen var enkel, men processionen kunglig, emedan, förutom familjens medlemmar, äfven prinsen af Wales, prins Teck och prins Christian, jemte Österrrikes, Baierns, Belgiens, Amerikas, Brasiliens, Italiens och Portugals sändebud voro tillstädes. Hvem kan väl förutsäga, om detta skall vara den