Göteborgsposten – 17 december 1869, sida 1

——— ös— ——— ä ,— arbete fordrar ett allvarligt begrundande, och jag förmodar att komiterade ätven funnit nödI 4 vändigt göra åtskilliga förstudier innan del yripa verket an. ! Det har icke, förmodar jag, undgått eder ö uppmärksamhet att Dagl. Ållehanda nyligen QÖ meddelat tvenne märkliga offentliga handlingar, den ena 21867 års revisorers af Stockholms stadsfullmäktiges) drätselnämnds räkenskaper och förvaltning anmärkning angående I! förvaltningen af den s. k. Decemberfonden); I den andra innehöll drätselnämndens svar hå s samma anmärkning. — Revlsorernas hufvud4 sakligaste anmärkning riktades mot komiteraI des för Decemberfonden, af drätselnämnden gillade, åtgärd att nedlägga 50,000 rdr i Finspongs-obligationer, som till betalning förfalla under åren IS77—18 och 89. Medlen hade då heldre bort placeras i goda inteckningar, antydde revisorerna. Drätselnämden svarade härpå, att berörda obligationer, som löpa med 6 0 ränta, enligt nåmndens öfvertygelse erbjuda full säkerhet och att för öfrigt ingen svårighet möter att dem när som helst al pari realisera. Härmed tyckes väl den saken vara ställd på redig fot; men — bland komiterade förekom hr A. O. Wallenberg och obligationerna voro at Stockholms enskilda bank till komiterade försålda, och det var alldeles nog och mer än nog för Dagligt Allehanda att vädra något mer än fruktansvärdt otillbörligt. Det sades visserligen icke precist att obligationerna ej erbjödo tillräcklig säkerhet, men D. A. upplyste att Åvid derom gjord förfrågan (af Dagl. Allehanda?) i Stockholms enskilda bank hade bekräftelse vunnits derpå att obligationerna icke kunde säljas al pari; hvarefter D. A: ut talade den åsigt, att Decembersonden i närvarande ögonblick är förminskad med lika mycket som differensen emellan törsäljningspriset och pari, om fonden nu skulle förvandlas i penningar. — Redan har Stockholms enskilda banks både verkställande och kassadirektör jemte kamreren upplyst i Dagligt Allehanda att ingen förfrågan om Finspongsobligationers inlösen blifvit framställd till någon al nyssnämnde personer. Denna särdeles slående upplysning erhöll plats aldra nederst på tredje sidan i tidningen i en bortskymd vrä, den bästa hvilken i så fall kunnat uttänkas. — Hvad nu specielt beträffar Finspongsobligationerna, så anses de här såsom Ffina papper?De skulle annars icke redan för längesedan halva kunnat köpas af publika kassor, och en af dessa, hvars styrelse är känd för ytterlig försigtighet, innehar sådana obligationer för 100,000 rdr och dessa äro till betalning förfallna flera år efter dem som placerats i Decemberfenden. Köpare till dessa al pari skulle ganska säkert genast anmäla sig, om de gjordes säljbara. Men nu kommer det aldra mest kuriösa. Revisorernas ordförande, notarien Ljungberg, upplyser i Dagl. Allehanda, att hvad der intagits i form af anmärkning allenast tillhör de förberedande förhandlingarne mellan revisorerna och nämnden (d. v. 8. revisorerna hafva endast begärt nämndens upplysning huru med saken sig förhöll); vidare att revisorerna ännu icke definitivt beslutit någon framställning till stadsfullmäktige i detta eller något annat ämne, och att ännu icke kan förutses huruvida den slutliga framställningen till stadsfullmäktige kan i anledning af drätselnämndens förklaring undergå mer eller mindre väsendtliga förändringar. Notarien Ljungberg uttalar derjemte sin ötverraskning att Dagl. Allehanda fått del af revisorernas meddelanden till drätselnämnden. Men huru då förklara att dessa meddelanden kunnat bana sig väg till Dagl. Allehanda? Hvarken ordtöranden eller någon af hans kolleger har gjort sig skyldig till en sådan indiskretion. Verkliga förhållandet är att revisorernas sekreterare, en f. d. apotekare, utan deras samtycke och vetskap af berörda meddelanden tagit afskrister och lemnat dem till Dagl. Allehandas redaktör, som ej tvekat att oflentliggöra och kommentera dem. Sannolikt har nämnde sekreterare genom berörde åtgärd icke gjort sig särdeles användbar i några framtida törtroendeuppdrag saf samma beskaffenhet som nämnde revisorer pbona fide lewnat bonom. Det är just icke I troligt att Dagl. Allehanda nu finner de ofta: nämnda handlingarne hvarken så offentliga eller så lmärkliga, som den dag de förvärt Tvades. ) Nämnde fond åstadkoms genom subskription och föranleddes af rikets ständers beslut om natio nalrepresentationens ombildning: fonden skulle an I vändas till upprättande af en högre bildningsanstal ev