Göteborgsposten – 17 december 1869, sida 1

Arfvingen till Kaynham. Af M. E. Braddon. (Förf. till Lady Audleys homlighet? m. fl.) Öfvers. från Engelskan. — Han ångrar sin dårskap och jag är sörhatlig i hans ögon, tänkte Honoria, ty han erinrar sig mitt förnedringstillstånd — hemligheten af mitt förflutna lif. Han har kanhända hört hånfulla ord från sina fashionabla vänners läppar, och han blyges öfver sitt giftermål. Föga vet han huru gerna jag skulle lösa honom från det band som binder oss — förutsatt att det blifvit förhatligt för honom. Försjunken i dessa grubblerier gick hon ensam på en af de mest aflägsna gångstigarne — ty hon hade skiljt sig från sina gäster för att njuta en stunds frihet från det tvång hennes skyldigheter såsom värdinna ålade henne — då hon, knappt vetande huru, kom till en grupp af lakejer hvilka lägrat sig framför ett tält som var uppfördt för hästarnes beqvämlighet. — Är orestes i tältet, Plummer? frågade hon den lakej som vanligtvis åtföljde henne under hennes ridter och promenader. 7) Forts. fr. N:o 292.