Göteborgsposten – 16 december 1869, sida 1

Ärfvingen till Raynham. Af M. E. Braddon. (Förf. till eLady Audleys hemlighet? m. sl.) Öfvers. från Engelskan. Han såg honom iakttaga samma uppmärksamma och nängifna sätt mot henne, som förolämpat honom från första stund då han började gifva akt på läkaren. Och lady Eversleigh tycktes ej låta sin beundrare sakna uppmuntran; hon lät honom tala, hon syntes intresserad af nans konversation, och alldenstund Lydia Graham och lord Howden voro helt och hållet upptagna af hvarandra hade konversationen mellan Vietor och Honoria karakteren af en fullkomlig töte-a-tåte. Den unge mannens vackra hufvud böjde sig allt djupare och djupare öfver lady Eversleighs befjädrade hatt, och för hvarje steg af denna resa blef det moln som fördystrade baronetens sinne allt tätare. Han försökte ej längre strida mot sina tvifvelsmål, han öfverlemnade sig helt och hållet åt den passion som bemäktigat sig honom. Men verldens ögon voro fästade på sir Oswald och han var nödsakad att möta dessa skoningslösa ögon med ett småleende. Den långa raden af ekipager stannade slut) Forts. fr. N:o 291.