Göteborgsposten – 15 december 1869, sida 2

valet af lord Stanleys etterträdare i underhuset. Af 2450 valmän tillstädeskommo icke mindre än 2083. Det konservativa partiets kandidat lord Claud Hamilton besegrade sin motståndare, mr Young, med endast 19 röster. Det bekräftar sig att regeringen ej förrän i slutet af nästk. Januari månad kan öfvertaga de engelska telegraflinierna. Från och med nästa nyårsdag skall frihandelsprincipen äfven komma Londons droskkuskar till godo. En hvar af dem kan för körning få begära så mycket han behagar blott han har sin taxa anslagen i tydlig skrift på vagnsdörrens yttersida. Om en eller fyra personer hyra en droska skall detta hädanefter icke göra någon skilnad i priset. Från Rom skrifves under d. 7 d:s: — Det yttre lifvet i Rom är nu ganska brokigt. En riktig flod af presterliga herrar har infunnit sig i Rom och hvarje dag bringar fram nya ansigten och nya drägter. Fransmännnen visa sig på alla kasser, lässalar, gallerier och på promenaderna; de arabiska biskoparne uppträda i sina hvita burnusar, och det anses redan som någonting lyckligt att ha sett den kinesiske biskopen i hans lands drägt. Gatorna äro nu dagligen besökta af långa tåg af besynnerliga stumma personer, och en mängd unga gatupredikanter, för det mesta unga män ur Jesu Sällskap, hvilka vid hvad tid som helst på dagen taga plats i något gathörn och för de improviserade åhörarne bevisa, att de befinna sig på direkt väg till helvete, och då göra detta så hett, att de flesta åhörarne taga till schappen och öfverlemna slutet till ett helt nytt auditorium, hvilket ej hört ett ord af inledningen. Endast den, som söker musikaliska njutningar, kan ej få sitt lystmäte uppfyldt, ty tiden för Bifferari har inbrutit, och den förbjuder hvarje verklig konstnjutning. — Den hel. fadren har uttryckt vid olika tillfällen sin synnerliga belåtenhet öfver, att han på mötet får se tvenne städer representerade, hvilka ej voro det på tridentinska mötet och i dag anses för protestantismens bålverk, neml. London och Geneve, den förra staden genom monsignor Manning, den senare genom msgr Mermillod. Det måtte onekligen vara temligen egendomligt för London och Gåeneve att erfara, det man sålunda kan åberopa tvenne af pro testantismens härdar såsom adjutanter för den hedniskt katolska kultens öfverste prelat. Helt säkert skall man på båda ställena känna sig allt annat än smickrad härofver; ty det är dock alltid en heder att förfäkta trons och forskningens fribet gentemot de qväfvande band, som den romersk-katolska kyrkan och dess satelliter pålägga. Från Ryssland skrifves, att furst Gortschakoff blifvit så äterställd från sin sjukdom, att han åter kunnat öfvertaga ledningen af statens angelägenheter. Man har lemnat tanken på att tillsvidare befria den gamle statsmannen från hans tjensteåligganden. Från Egypten meddelas att samtliga vicekonungens inbjudna gäster (vetenskapsmän, journalister c.) före deras afresa åt franska generalkonsuln i Kairo öfverlemnat ev adress till khediven, i hvilken de i de förbindligaste och mest smickrande uttryck tacka för den åtnjutna gästfriheten samt uttala de bästa välönskningar för Egyptens och dess herrskares framtid. — Lesseps har af österrikiske kejsaren dekorerats med Leopoldsordens storkors, af preussiske kronprinsen med kronordens storkors och af khediven med Medjijeorden i briljanter.