Göteborgsposten – 15 december 1869, sida 2

Från Utlandet. Det är ett underligt skådespel, som Frankrikes lagstiftande kår för närvarande erbjuder landet. Å ena sidan kunna partierna icke göra nog för att bevisa sin liberala ifver, de täfla om hvem som skall kunna prestera det liberalaste programmet. Högra centrum och venstra centrum uppställa reformförslag. hvilkas förverkligande skulle lemna den offentliga meningen föga eller intet öfrigt att önska — men då det kommer an på att genom ett votum bevisa, att man verkligen vill bryta med den gamla hushållningen, att man fått nog af systemet med officiella kandidaturer och af förvaltningens egenmäktighet; då är det slut med hvarje spår af frisinthet. Oppositionen må bevisa huru klart som helst, att den eller den kandidaten har att tacka bestickning, hotelser och förvaltningens intriger för sitt val; en minister må tillochmed erkänna, att prefekterna och deras underordnade gått för långt — vid slutomröstningarne är det som om alla dessa anklagelser och erkännanden pratats i luften. Sessionen d. 8 d:s har lemnat ett nytt bevis derpå. Ministern Forcades liberala tal borde haft upphäfvande af Durands och Dreolles val till konseqvens; men ett alldeles motsatt resultat framkallades. Huru skall man således kunna tro på dessa mäns uppriktighet? Forcades tal, i hvilket han med en viss öppenhjertighet bekänner sig till det liberala kejsardömet, har emellertid på nytt föranledt ett närmande emellan högern och högra centrum. I Cerele imperial gick man tillochmed så långt att påstå det den gamla majoriteten vore återställd och att följaktligen en omgestaltning af kabinettet vore onödig, något som för öfrigt antydts i ett af våra telegrammer för några dagar sedan. Detta motsäges dock at de senare tilldragelserna, t. ex. Olliviers besök i Tuillerierna. Ryktena om den eller den ministerns tillbakaträdande vexla med stor hastighet, och blott ett är säkert, att neml. rådvillheten växer inom regeringskretsarne. Från England skrifves, att ministeren under de sista veckorna förlorat ofantligt och att det skall behöfvas mr Gladstones hela kraft och vältalighet, för att återvinna det. Orsaken härtill är den irländska jordfrågan, i afseende på hvilken man antager, att mr Gladstone skall framlägga ett förslag, som kommer att antagas af hans kolleger. Sjelfva mr Lowe, den minister som mest uttalat sig emot hvarje undantagsåtgärd, tillstår öppet, att han måste böja sig för nödvändigheten. Det är dock omöjligt, att förslaget skall kunna tillfredsställa vare sig de irländska agitatorerna eller de engelska egendomsegarne. Naturligtvis skall oppositionen under Disraeli och i öfverhuset under lord Salisbury ej försumma detta tillfälle att elda på gentemot ministören. eTimes, och med detta blad naturligtvis de engelska kapitalisterna, börjar nu uppträda för Suezkanalen. Det stora bladet säger neml., att fullbordandet af denna kanal är en hederssak, inför hvilken de första akticogarnes intressen träda i bakgrunden, I öfrigt läggas f. n. kölarne till sådana sartyg. hvilka skola till sitt byggnadssätt isynnerhet vara lämpade för resan på Suezkanalen, och Times anser detta praktiska bevis å förtroende för den nya sjövägen vara af mera värde och vigt än alla teoretiska betraktelser. I Kings Lynn har stått en het strid om — — — — ö——— — — NDe Tas 12