Göteborgsposten – 14 december 1869, sida 2

(0(0O 2 D 2 vara temligen visst, att, om hertigen af Genua kommer på Spaniens tron, så sker detta endast på grund af Napoleons starka påtryckning i Florens, emedan kejsaren skyr en Orlkans i Spanien, hvilken skulle genom allians med England mota Frankrikes politik. Men visst är äfven i så fall, att den unge konungen och hans målsman skola få ett svårt regimente att handhafva emot det republikanska partiet, hvilket i Spanien växer mer och mer, och hvilket vet att begagna sig af den gamla oviljan på iberiska halfon mot napoleonska namnet. Den unge konungen skall utropas såsom en napoleonsk satrap och derigenom komma alt genast beröfvas den starka ställning, hvaraf ban annars skulle ha så stort behof. Lyckas man återigen icke att få in hertigen som konung, så är det väl antagligt, att Spaniens statsform blir den republikanska under en president. Synbart är, att de franska republikanerna just spekulera bärpå, hvilket bl. a. framgår deraf, att Felix Pyat skall i förening med de spanska och italienska republikanernas lodare utgifva en tidningsorgan för de romaniska folkens förbund och för deras sträfvanden att bilda republiker. Att den demokratiska rörelsen i Frankrike är stark, det kan ej betvislas, och lyckas äfven en Olivier att för ett ögonblick köra den kejserliga statsvagnen in i hjulspåren, är det derför ingalunda säkert, att den revolutionära smaken skall kunna betvingas. Och den näres i Frankriko såsom annorstädes af alltför orimlige militärbördor och af kejsardömets sällsamma åtagange att vilja fortfarande spela vaktknekt för ett verldsligt påfvedöme, hvars jesuitiska diplomater bedraga det. Vi ha förut uttalat vår beundran öfver Napoleons beräknande politik gentemot påfvedömet; men förhållanden ha inträffat, som ändra ställningen, och det franska kejsardömet torde ej ha lätt att, på grund af de inre förhållandena, gripa sig an med en verkligt kraftig politik. Det måtte emellertid kännas särdeles smickrande för Napoleon att med sina bajonetter uppbära detta päfvedöme eller denna katolska kyrka, som är starkare än himlen? — ett uttryck af påfven som dock kan försvaras ehuru i en helt annan mening, än den han sagt det. Naturvetenskapen bar neml. bevisat, att himlen är i bokstaflig mening ett dimmigt begrepp och att någon himmel egentligen taladt icke finnes. Menar påfven, att, sedan sålunda himlen försvunnit, den ka tolska kyrkan likväl ännu består, så har han rätt. Men då erkänner han ju ock naturve tenskapeurnas berättigande, inclusive alla de ras andra begrepp mot bestående cogmföreställningar. Och det kan han väl ändock ej vilja. Som sagdt, det måtte smickra fransmännens kejsare ofantligt att höra sig så högt ställas. Så artiga äro ingalunda hans egna undersåter. Så har den oförbätterlige Rochefort, då hans eget val pröfvades, anspelat på kejsarens leende under öppningssammanträdet, då R:s namn uppropades, och sagt: Det finnes en, som är ännu löjligare än jag, det borde den herrn (ce monsieur) veta, och det är den, som år 1840 gick i land i Boulogne med en örn på axeln. Denna majestätsskymf in optima forma helsades med allmän munterhet,. Man har ätven haft den taktlösheten att bringa decemberstrecket på tal. Detta skedde med anledning af deputeraden Durands val i departem. Östra Pyrengerna, hvilket skulle häromdagen pröfvas i lagstiftande kåren. Man beskyllade prefekten för att ha betalt traktörer 1200 å 1500 fres, ja, i vissa kommuner ända till 10,000 fres, för att i vissa distrikter anordna dryckesgillen i stor stil för dem, som röstade på den otficiele kandidaten — hvarför oppositionstidningarne ock beteckna Durand såsom le candidat des rastells (bacchanaliernas kandidat). Durand förklarade denna uppgift vara falsk, och Jules Simon erinrade om, att år 1851 så stora deporteringar företagits i Östra Pyrenderna, att 867 personer deporterats på en befolkning al 180,000 inaevånare. Gambetta utropade: detta är en skamfläck, som ej kan uttvås, och det är just derför, som vi äro oförsonliga. Vi måste ha en försoning; den afvakta vi och den måste komma. I skolen ej undgå den, ty det är omöjligt annat, än au den eviga rättvisans lagar måste upptyllas. (Stojande afbrott). Iorikesm nistern Forcade: Gendarmer voro tillstades vid valet, tör att handhafva den störda ordning n. — Araigo: Jag är ötvertygad om, att de ej gjorde någon ordentlig tjenst. Säkert är, att de beludno sig i min motkandidats vagn och att de rundtomkring i byarne visade sig mycket uppbragta på de torna deputerade, och att de vid sin bortgång ropade: Tagen eder i akt för Cayenne! Rochetort deltog ätven i denna diskussion, ropande: Jag har aldrig undorlåtit och skall aldrig underlåta att med kraft protestera mot d. 2 December. Lagstittande kårens förhandlingar skola