Göteborgsposten – 14 december 1869, sida 1

Hvarthelst lady Eversleigh gick, följde Carringtons ögon henne; hvarje hennes önskan tycktes anas af honom. Om hon några minuter dröjde vid ett öppet fönster, var mr Carrington genast tillhands med hennes shawl. Om hon läste och bladen i hennes bok behöfde skäras upp, hade läkaren skaffat henne en pappersknif innan hon hann tänka derpå. Om hon gick till pianot, var han före henne vid instrumentet, färdig att ställa hennes stol tillrätta och ordna musikaliorna. Hos en annan man skulle denna uppmärksamhet ha synts helt vanlig, men hos Victor Carrington med sitt lugna väsen, sin dämpade ton, låg det något förstulet, något hemligt deri, något som ej hade rätt att få finnas. En lång dag af tåligt aktgifvande uppdagade allt detta för sir Oswald Eversleigh, och denna upptäckt förorsakade honom rysliga själsqval. Märkte hans hustru denna uppmärksamhet? Uppmuntrade hon denna Victor Carringtons tysta och förstulna beundran ? I alla händelser afböjde hon den dock icke. Baroneten undrade om Victor Carringtons uppförande ) Forts. fr. N:o 287.