Göteborgsposten – 14 december 1869, sida 1

till uppförande af ändamälsenliga arbetarebostäder. Förslaget, som blef oförändradt antaget, bestämmer bl. a: att de afsedda arbetarebostäderna böra uppföras genom sparbankens försorg, under ledning och tillsyn af en särskild, af fem personer bestående styrelse, kallad Göteborgs Sparbanks Styrelse för uppförande af arbetarebostäder, hvilken skall å sparbankens vägnar inköpa tomter och derå uppföra bostäder, samt handhafva förvaltningen af densamma och den med dem sammanhängande ekonomi; att tomterna p:is 2 och 6 skola för ändamålet inköpas å det staden tillhöriga landeriet n:o 105 litt. B. i 12:te roten, Vestra Brandtdala, hvilket nyligen indelats till byggnadstomter för arbetsklassen; att på dessa tomter skola till en början uppföras en c:a 68 fot lång och 31 fot bred byggnad, under gemensamt tak och med gemensamma ytterväggar, omfattande fyra, för öfrigt särskilda tvåvåningshus, hvardera innehållande tvenne af ett rum och kök bestående lägenheter; att denna byggnad skall enligt byggm. hr Krigers förslag och ritning uppföras mot en summa af 8000 rdr; att derpå ytterligare tre sådana byggnader skola etter hand uppföras; att bvar och en, som af styrelsen efter vederbörlig pröfning utses till hyresgäst af något af de uppförda husen, skall vid kontraktets undertecknande er ägga 300 rdr rmt samt derefter månatligen 18 rdr rmt, dock med frihet för hyresgästen att, om han så önskar, utöfver den stadgade hyresafgiften göra inbetalningar, hvilkas belopp likväl icke lå i något fall öfverstiga, hvad som törut blifvit i hyror inbetaldt. Om dessa inbetalningar ordentligt erläggas, bli sparbankens utgifter för huset samt derå betalta skatter till fullo guldna senast inom 14 år, då den dittills varande hyresgästen inträder såsom egare af huset. Byggnadsarbetet kommer atv genast vidtaga, så fort de önskade tomterna blifvit inköpta, och ha till styrelse utsetts följande herrar, hvilka afgifvit förslaget: O. Wijk, J. E. Levisson, Edv. Delbanco, J. G. Richert och Aug. Kobb. Härmed har ett godt och vackert steg tagits på en bana, som vi önska må leda till de lyckliga resultat, sparbankens direktion med skäl anser sig kunna hoppas att få se förverkligade. Omnibuskommunikationen mellan staden och Klippan, som under ett par månaders tid dagligen egt rum på så sätt att en omnibus afgått från staden hvarje jemn timma från kl. 10 f. m. till 8 e. m., har numera blifvit utsträckt derhän att tillsvidare en omnibus äfven kommer att afgå från staden kl. 3, 5 och 7 e. m. Strandning. Enligt igår hit ingången underrättelse har skeppet Catharina, kapt. J. E. Mårtensson, hemmahörande i Stockholm och stadt på resa från S:t Ybes till Göteborg med saltlast, i Söndags totalt förolyckats vid Käringön nära Mollösund i vestra skärgården. Besättningen är bergad. Henr. Ibsens De ungas Förbund uppfördes sistl. Lördags afton för första gängen på k. Dramatiska teatern i Stockholm. En tillfällig korrespondent från hufvudstaden skrifver härom i Söndags till Red:n följande: Redan dagen förut voro biljetterna till alla de bättre platserna utsålda i förköpsbyrån och vid sextiden igår afton funnos endast några biljetter till tredje radens sidor osålda; men äfven de atyttrades. Det är obestridligt att pjesen motsågs med ganska stor nyfikenhet, och att den under hela aftonen följdes med både uppmärksamhet och intresse, och ehuru den rör sig omkring lokala förhallanden, som äro helt och hållet främmande för den svenska publiken, så senterades de ganska väl. Den gjorde ingen lysande lycka, men rönte dock ej ringa tramgång och jag tror att den någon tid, men icke särdeles länge, kommer att bibehålla sig på repertoiren. Utförandet var förträffligt. Ibsen sjelf skulle dermed varit fullkomligt belåten. Knut Almlöf såsom Daniel Hejre, Fredrikson såsom Stensgård, Dahlqvist såsom Aslakson, N. W. Almlöf såsom kammarherre Brattsberg, Nyforss såsom Månsen och hr Elmlund såsom Fjelbo samt fru Almlöf såsom madam Rundholmen voro alla ypperliga typer, äfvensom hr Broman såsom Lundestäd, hvilken hade — möjligen genom en ren tillfällighet — en förvånande porträttlikhet med en gammal och äfven här känd storthingsmedlem. Endast hrr Fredrikson och Dahlqvist inropades, och vid slutet alla de uppträdande. Atskilliga partier applåderades, andra hade bort applåderas. Öfversättningen var på det hela taget ganska väl gjord. Åtskilliga uttryck, såsom alldeles omöjliga