Göteborgsposten – 8 december 1869, sida 1

olyckligtvis haft den egendomligheten med sig att snarare kosta staten mera än mindre. Så är det ju bekant att i och för omorganisationen af K. M:ts flottas befälspersonal årligen utgif 75,000 rdr till sjöförsvarsdepartementet mer än förut; att den icke mindre ryktbara ombildningen af konstruktionskåren till mariningeniörkår årligen drabbar nationen med en utgift af bortåt 20,000 rdr, för att icke tala om inrättandet af en särskild sjökrigsskola samt slutligen tillkomsten af dessa skärgårdsfartyg som kallas monitorer, hvilka byggts ensamt på hr Adlersparres ampla rekommendation, som kosta nationen en million rdr hvardera och hvilka ej kunna användas utom vid positioners försvar; ty uti öppen sjö äro de odugliga. Med en sådan meritlista kan det icke förvåna att kommendör Adlersparre vill, det sjöförsvarsdepartementet skall bortskänka en depöt, som endast behöfver användbara krigsfartyg för att fullgöra det med densamma åsyftade ändamålet och hvilken är värderad till öfver en million rdr — och det blott för att bespara den obetydliga underhållskostnaden. Emellertid har hr A. ej ansett sig ensam nog stark att kunna genomdrifva sitt syfte med Nya Varfvet, utan har han liksom andra försigtiga statsmän ansett behöfligt att se sig om efter bundsförvandter och har derför vändt sig till statsrevisionen, der han i de 2:ne marinofficerare som tillhöra revisionen har tvenne säkra och pålitliga vänner. I frägor rörande sjötörsvaret måste dessa båda hrrs yttrande vinna gehör inom revisionen, eftersom de äro de enda som härutinnan kunna ega detaljkännedom; och proposition om indragning af en flottans station, hvarigenom besparing skulle åstadkommas, bör endast bidraga att öka deras popularitet samt tillförsäkra dem att blifva återvalda. Också lär statsrevisionens utlåtande vara aflattad sålunda: att såvida ej sjöförsvarsdepartementet på lämpligt sätt kan bli af med Göteborgs depöt, anser revisionen att densamma bör underhållas nödtorftigare än hittills, enär revisionen i sina beräkningar kommit till det slutresultat att depöten kostar staten och sjöförsvarsdepartementet 50,000 rdr om året. Dervid har dock revisionen behagat upptaga c:a 16,000 rdr som utgöra militärbefalets löner och som ej ens stå på depötstaten, och hvilka löner alltid måste utgå om depöten finnes eller ej; derjemte har revisionen såsom utgift uppfört kostnaden för den vid depöten uppfordrade båtsmansstyrkan, en utgift som, så länge båtsmankompanierna finnas, städse måste komma att vara till, endast med den skilnad att, i händelse af depötens indragning, båtsmännen i sin tur bli kommenderade till tjenstgöring på Stockholms station i stället. Då Ins. substraherar dessa båda poster, blir egentliga besparingen: först 3800 rdr underhållet för byggnader och fartyg (genom felskrifning hade vid ett föregående tillfälle denna summa blifvit upptagen endast till 3000 rdr), och sedan arvode för läkare, auditör och möjligtvis prest samt några löner för månadsarbetare, hvilka sistnämnda Ins. dock betviflar att man med godt samvete kan förafskeda utan ersättning, då de i tlera år och under sin bästa tid egnat sina krafter åt kronans tjenst. För staten skulle således, som man ser, besparingen blifva en obetydlighet emot förlusten af en station, som är och bör vara af stor betydenhet för såväl Göteborg som ock för hela vestkusten, då en gång sjöförsvarsdepartementet kan få lämpliga fartyg med groft artilleri dit förlagda att försvara denna sida af Sverige jemte inloppet till Göta kanal. hör Göteborgs stad särskildt vore ett sådant rörligt artilleri — tillika med Elfsborgs fästning förbättrad och ånyo armerad, några torn efter John Ericssons modell på de yttre skären, samt slutligen minor mellan fästningen och Käringberget — det bästa skyddet för öfverrumpling, och då kunde staden ej anes befästad eller innevånarne behöfva hysa fruktan för bombardement, som händelsen ovilkorligt blir om befästningar anläggas först innanför Elfsborg. Att sjöförsvarsdepartementet, såvida depöten såsom langlan öfverlemnas till fångvårdsstyrelsen, gör en förlust af värderingssumman 1,200,000 rdr, minus de nyss uppräknade ringa besparingarne, inses af hvar och en, och är det visserligen med stor ledsnad som Ins. nödgas påstå, att hr Adlersparres besparingsförslag med Nya Vvarfvet är alltför klent och det bästa han kunnat göra hade varit att ej befatta sig dermed. Beträffande åter statsrevisionens yrkande att depyten, i händelse af dess fortvarande, bör nödtorftigare underhållas, så förstår Ins. nog att sådant af statsrevisionen — utan att densamma ansett behötligt taga stället och förhållandena der i skärskådande — kan påyrkas; men huruvida, just i följd deraf att revisionen på 42 mils afstånd bedömt stället, nationens ombud kunna fästa något behörigt afscende vid ett sådant yrkande, blir en annan sak, och som Ins. högeligen betviflar, ity att något torftisare underhåll än som nu utgår, är omöjligt och ej kan komma ifråga, så framt man icke vill att depbten så småningom skall förfalla. Avanti.