tran Utlandet. Man känner nu det franska mellanpartiets program, hvilket sannolikt skall komma att ligga till grund för den nya ministåörens uppträdande, i hvars spets Ollivier antages skola i dessa dagar träda. Programmet är mycket förståndigt och klokt affattadt, och bör kunna kring sig samla alla framåtskridandets sanna vänner. Det är en bred basis, på hvilken ett fallt parlamentariskt styrelsesystem kan grundas, och det angifver en utveckling till frihet och sjelistyrelse som kan betydligt höja Frankrikes inre lugn och yttre maktställning, hvilken senare i så hög grad beror af just den inre harmonien och enheten. Hvfvudpunkterna i detta program äro, enligt telegrafisk uppgift: Full sjelfstyrelse för kommunerna, hvilka således skola ega att sjelsva välja sina ombud och förmän eller märer, samt, i följd deraf, äfven att i kommunalt hänseende sig sjelfva beskatta. — Säkerhetslagens afskatsande. Det finnes ingon anordning inom kejsardömet, som till den grad retar fransmännen, som just denna lag, hvilken ställer dem under ett olidligt polisvälde och trakasserar medborgarne på allt sätt. Fallen en tid, återupplifvades säkerhetslagen med dess polis-godtycke efter Orsinis bekanta attentat mot Napoleon III och har sedan dess fortlefvat. — Revision af vallagen. Denna revision skall väl hufvudsakligen utgå på en billigare och rättvisare anordning af valkretsarne, än den hittills bestående, hvilken i sjelfva verket på många ställen qväfver den verkliga rösträtten i den allmänna rösträttens land. — Lidningsstämpelus upphälvande. Det har länge varit ett önskningemål, att den nuvarande obilliga tidningsstämpeln måtte upphöra, isynnerhet som den tillämpats af regeringen på ett sätt, som varit allt annat än rättvist och klokt. Regeringen har neml. tillåtit sina egna tidningar bära en så ringa stämpelafgift, att de andra tidningarne ej kunnat på något sätt täfla med dem i afseende på priset. Härigenom har regeringen lyckats vinna en ofantlig spridning åt isynnerhet Moniteur du Soir, hvilken kolporterat ut hennes idåer och prissjungit hennes handlingar på bekostnad af andra det fria ordets organer, hvilka ej haft sädane företrädesrättigheter. Denna mannamån har endast onödigtvis gjort den sjelfständiga pressen fientlig mot kejsardömet. — Upphätvande af straff för pressförseelser. Telegrasen uppgifver åtminstone. att denna bestämmelse finnes å Olliviers program. Meningen är väl dock ej sådan, ty pressen bör ansvara för sina fel såväl som hvarje annan, utan snarare den, att pressförseelser ej skola drabbas af fängelsestraff, och att pressen icke skall direkte stå under den af regeringen tillsatta domaremakten, utan dömas af jury. Som bekant, har just denna fråga länge stått på de liberalas program i Frankrike, och antagligen har densamma nu fått sitt uttryck i Ölliviers nya program. Det af telegrafen berättade upphäfvandet af straff för pressförseelser skulle på visst sätt innebära ett antagande af pressens otillräknelighet, hvartill Ollivier ej kunnat göra sig skyldig. — En fredlig politik utåt. I denna punkt öfverensstämma alla partier i Frankrike, ehuru alla dock göra det vigtiga tillägget: så länge Frankrikes ära ej kränkes. Men detta är ganska elastiskt, som bekant. Det skall bli af intresse att erfara, hvad emottagande programmet skall komma att åtröna såväl inom kammaren som hos allmänheten. Det är undertecknadt af 98 personer och har således ej afgjord majoritet i lagstiftande kåren. Men förmodligen skola inom denna ytterligare flera ansluta sig till detsamma, sedan det nu framkommit och om det, såsom sig bör, väcker allmänhetens bifall. Gentemot dessa förståndiga och i grunden frisinnade anspråk tager sig Raspails första uppträdande i kammaren väl förfluget ut. Han yttrade bl. a.: Jag kommer, mina herrar, och framlägger för eder ett förslag, som går vida längre än hr Jules Favres (se nedan). Jag kommer och föreslår att j ställen den minister, som gifvit eder en örfil, under åtal. (Skratt). I len, m. h., men det är icke desto mindre sannt, att man i all tysthet körde er på dörren, och j hafven med den största beskedlighet funnit eder deri, med undantag af mig och några andra deputerade. Jag ställer alltså hr de Forcade under åtal (skratt), derför att han förfalskat valen. Thafven upplefvat förskräckliga händelser d. 7 Juni och följande dagar (gatutumultet i Paris efter de allmänna valen). Hvem arrangerade detta? Var det ej ni, hr Forcade? (Inrikesministern: Ni känner säkert bättre än jag, hvem det var som satte tumultet i verket). Det var ni, som anmodade hr Pietri (polisprefekten) om att arrangera dessa uppträden (stoj). Det har flutit blod; detta blod anklagar eder. (Starka afbrott). Skriken så mycket j behagen, jag skall skrika ännu högre. Jag har tagit ordet, för att bedja eder utfärda en anklagelseakt mot mördarne. (Skratt), I len! Men äfven män af edert folk blefvo mördade på gatan; tvenne grefvar blefvo slagna förderfvade af polisbattongen. (Stojet tilltavandeY TI wvilion a;