Göteborgsposten – 6 december 1869, sida 1

På Suerz-kanalen. Af Robert Watt. (Ur Dagens Nyheder). Ombord på ängf. Thabor Onsdagen d. 17 Nov. 1860. Igår morse vaknade jag utanför Port-Said. denna iifliga, lilla stad med den ypperliga hamnen som Lesseps trollat fram ur öknens sand. Innan Suez-kanalen kom till, var Port-Said ett uselt fiskläge, hvarest ett tjog fattiga Fellah-familjer framsläpade sitt lif. Ingen tänkte då på, att denna vrå vid Medelhafvet skulle få en verldshistorisk betydelse, en oerhörd sandbank omöjliggjorde nästan all seglats och Port-Said var obekant för alla, liksom dess granne, Gemileh. Pilgrimerna kommo understundom till dessa den stora verldens skymundan och då de under sitt religiösa sysslande icke glömde bort handeln, bragte de alltid en smula lif med sig. Deras handelsartiklar bestå som oftast af qvinnor och barn, uppköpta under vägen och hade min hag stått ditåt, hade jag igår i Port-Said för en temligen obetydlig summa kunnat tillhandla mig en hustru eller två, för att nu icke tala om ett helt dussin barnungar. De sågo för resten icke vidare lockande ut; de rulla omkring sina bruna kroppar i sanden tillsammans med pelikanerna, hvilka dagligdags äro deras bästa lekkamrater; flugorna kräla i deras ögon och öron i en sådan förfärande mängd, att man på afstånd tror dem vara tatuerade och de tänka alldeles icke på att jaga bort dessa besvärliga gäster; kanske också att det är förbjudet, derför att Mahomet icke ville att hang barn skulle göra ens. en fluga förtret. Nu är Port-Said, som sagdt, en vigtig sjöhamn. Två mäktiga Molos, murade af konstgjorda granitblock — en komposition af flinta och cement — sträcka sina långa armar ut i Medelhafvet liksom för att omfamna de förbiseglande fartygen; ett fyrtorn af artificiel sandsten höjer sitt hufvud derinne på den sandiga stranden och vid reguliert utstakade gator ligga hus och kojor i hundradetal. Der finnas hoteller, restaurationer, ja, till och med Casäs chantånts här vid Öknens yttersta gränser och parisergatvisor klinga här, hvarest man vid hvarje steg blir påmint om Sahara. Jag har i sand öfver fotknölarne genomvandrat Port-Saids intressanta gator och med förvåning betraktat det lif, som rör sig der. Man skall svårligen på många andra ställen kunna råka ut för sådana sällsamma kontraster, som just här vid denna Suez-kanalens ena ändpunkt. Utanför ett kaså sitta eleganta damer i nyaste parisertoiletter och borra spetsarne af sina vid Boulevard des Italiens inköpta parasoller i öknens sand; ett stycke derifrån ligger en muselman på knä och trycker ödmjuk och andäktig sin panna ner i stoft-t, under det han frammumlar sina böner; ett par fashionabla engelsmän slå några slag öfver den öppna platsen, der araben med vattensäcken (gjord af en äsnehud) på ryggen vattnar jorden, der hoppa och stampa åsnor, kameler och hästar med sina bördor på packsadlarne; på ett slags trottoar sitter en rad tätt beslöjade qvinnor och utbjuda under höga skrik några hårda brödkakor, under det att nakna, utmagrade barn sprattla och tjuta på deras knän, utan att någon bryr sig om de stackars små varelserna; på duai en är en flock vilda fellahs inbegripna i slagsmål, under det att ett par negrer springa omkring och försöka att få sälja bakelser o. dyl. åt den äåskådarekrets. som samlat sig omkring slagskämparne. Båtförarne springa iland och försöka att preja sig till passagerare, under det att de sma bruna ungarne, hvilka under tiden skulle passa på farkosterna, inbördes uppmuntra hvarandra med åror och tågstumpar, skrikande som galningar. Man kan icke vika om ett gathörn i denna egendomliga stad, utan att man får sigte på ett eller annat, som fängslar uppmärksamheten. I går var allting festligt smyckadt med anledning af dagens stora händelse. Så långt ögat nådde såg man i alla riktningar i sanden rader af fla stänger med halfmånen på, från hvilkas topp br standar af kulört tyg sakta vajade för vinden. Alla dessa stänger voro förenade med guirlander af kulörta iyktor och då aftonen kom och den oöfverskådliga massan fartyg i hamnen också illuminerades, erbjöd det hela ett magiskt skådespel. Ett så stort antal fartyg kommer nog aldrig mera på en gång till Port-Said. IIvarje nation i Europa hade skickat en eller tlera örlogsmän; jag aflade ett besök på den som Danmark hitsändt: fregatten Sjaelland, som genom en underbar lek af ödet just hade fått plats vid sidan af det preussiska fartyget Ancona?, som vid Rugen gjorde bekantskap med Sjallands kanoner. På andra sidan låg Hollands vackra fregatt Wassenaar, som den ännu lefvande och mycket rika familjen af samma nanm bidragit till att utstyra så lysande. Familjen Wassenaar räknar bland sig 3 kommendörer och 18 kaptener, hvilkas porträtter alla finnas ombord på det nämnda fartyget.