Göteborgsposten – 3 december 1869, sida 1

ländska ångbåtsbolagen drabbats af avåra förluster. Umeåboarne t. ex. hafva förlorat tre stora ångbåtar. Men trots alla uppmaningar, förstärkta genom de tilltagande olyckshändelserna, har det ännu icke lyckats att åstadkomma ett boiag till försäkring at de svenska ångfartygen. De representera dock ett kapitalvärde af 8 å 10 millioner rdr. Sakkunniga män hafva redan för länge sedan utarbetat både bolagsreglor och försäkringsreglemente; men förslaget har alls icke omfattats med intresse. Det vittnar om en indolens, som är i hög grad beklagansvärd. För några veckor sedan afled härstädes en gammal barnlös enkefru, hvars man för nära tio år sedan afled och efterlemnade en icke obetydlig förmögenhet, som enligt testamente ensamt tillföll hans enka. Emedan hon lefde till ytterlighet sparsamt, höll ingen tjenare och de sista 4 å 5 åren åtnöjde sig med ett enda rum, antogs det att hon betydligt förökade sin förmögenhet. Hennes grannar observerade att hon, ehuru ganska sjuklig, ofta gick ut, och ännu ett par dagar före sin död begaf hon sig ut, oaktadt hon blott med yttersta möda förmådde släpa sig fram. Ändtligen nödgades hon intaga sjuksängen och vårdades då af en fattig enka, som var hennes granne. Henne meddelade hon, att om hon dog, så skulle en kusin till henne, som bodde i landsorten, derom underrättas. Döden kom, och bref afgick till slägtingen, som ej var sen att inställa sig, viss om att blifva arfvinge till en ganska betydlig törmögenhet. Då hennes stora dragkista öppnades — deri antogs att kapitalerna skulle ligga, ty nyckeln till den hade hon burit i ett band om halsen — så påträtfades blott några hundra riksdaler, men derjemte flera med omsorg hoplagda pappersbundtar innehållande en förvånande massa — lotterisedlar af alla upptänkliga slag. Af en tillkallad sakkunnig person blefvo de granskade. Det befanns att de flesta icke vidare hade det ringaste värde. Vidare uppdagades att hennes begär att spela på lotteri väl ic.e aftagit under de sista 4 å 5 åren, utan blott hejdats deraf att hennes kapital alltjemt sammansmält, ty de nyare lottsedlarne voro på allt lägre belopp. Om hon någonsin gjort någon vinst kan naturligtvis icke nu utrönas, men om någon vinst tillfall.t henne, så har ätven den gått sin kos. Om hon hade lefvat några månader till, så skulle hon sannolikt ej egt ett öre, så vida ej den ständigt efterlängtade lyckan ändtligen hade gynnat henne. Hon har emellertid varit en ypperlig kund tor de tyvärr talrika lotterikollekrörerna, hvilka genom sina lockande reklamer och förledande annonser förmå annars förståndigt folk att uppoffca sina ofta mödosamt förtjenta penningar på det mest vettlösa sätt. En ung man, hr K., med temligen goda språkstudier och en god röst, men ytterligt obenägen för allt slags arbete, förde några år ett gladt lif, så länge hans fädernearf räckte. Men ändligen tog arfvet slut, krediten likaså och då upptäckte han plötsligt att Sverige var ett dåligt land, uppsylldt af tyranner och slafvar? — och han beslöt nu att söka friheten i Amerika. Hans anhöriga motverkade ej hans önskan, utan försedde honom med reskassa. I våras tidigt reste han ut.eoch häromdagen ankom ett bref från honom till bans svåger, dateradt Newyork d. 10 Oktober. Det ligger framför mig och jag vill, emedan det är lika kort söm karakteristiskt, afskrifva det: Gode vän! Af öfverresan, som räckte 37 dagar, räknadt från den då jag lemnade Göteborg, 30 dagar mer och mindre sjösjuk. Hu! Ilandförd; på ett hotell sofs tre dygn, vaknade sällan, åt, somnade ånyo, vaknade slutligen uthvilad, men på en afskyvärd hård