Göteborgsposten – 2 december 1869, sida 2

kl. 14,5 på Onsdags e. m. och tog straxt in på ett logis för resande, der de på Sydows begäran alla tre erhöllo ett gemensamt rum. Redan före afresan från Malmö hade Sydow af det hos Pettersson deponerade beloppet utfått 10 rdr och resten fick han i åtskilliga repriser under loppet af e. m. På aftonen fingo de på Sydows reqvisition mat och dryckesvaror upp på rummet, bland de senare varmt vatten, rom och socker hvaraf 8. lagade till punsch och trakterade sina vänner, namneligen Pettersson, som likväl stretade emot att dricka för mycket, isynnerhet som han märkte att hans värdar, Ohm och Sydow oupphörligt hällde i mera rom i hans glas än i sina egna. De fortforo emellertid att strycka honom ända tills han blef något rusig, hvarpå de föreslogo att man skulle egå ut i stan Äfven nu stretade han emot och ville istället gå och lägga sig. hUmellertid fingo de honom efter hvad han sjelf påstår, emot hans egen vilja, med ut på gatan, hvarest de gingo ett stycke med honom, tills de mötte en spårvagn, med hvilken de åkte ut till kredriksberg. Ilär gingo de först in på ett förfriskningsställe och styrde sedan kosan till en mörk allåä, der den ene plötsligt fattade tag i honom och höll honom fast, medan den andre körde handen i hans byxficka och framtog hans portmonnå och rafsade till sig Sydows f. d. 100-1rs-sedel, de enda penningar, som funnos deri. Derpå togo de till flykten med sitt byte under det Pettersson förhöll sig stilla och tyst af fruktan att de eljest skulle komma tillbaka och Ätysta munnen på honom. Kl. mellan 12 och I på natten kom först Ohm hem till deras qvarter och begärde att straxt få hemta sina saker, men då värden, som hade trott, att de alla tre hade gått till sängs, då han icke hade märkt att någon af dem gått ut, blef något förundrad öfver att Ohm kom direkte från gatan och ändå hade nyckeln till rummet med sig, gick han med ditin och såg då, att de bäda andra svenskarne voro borta. Då Ohm dessutom icke kunde förmås att ge något bestämdt svar på hans fråga, eom han hade varit ute tillsammans med de båda andra, nekade värden honom slippa ut. Kort derpå kom Sydow åkande i droska till qvarteret och ville eckså genast ha ner sina saker, men då droskkusken omtalade att han kört för Sydow från Valdby backe, styrktes värden i sin förut fattade misstanke, att de hade föröfvat något brott mot den gamle mannen. För att derföre hindra dem från att lemna huset lät han tillkalla nattvakten och med dennes tillhjelp tick han dem upp på deras rum, hvarpå bud sändes till närmaste polisvaktkontor, hvarifrån ytterligare förstärkning erhölls. Sålunda höll man dem noga bevakade, afvaktande Petterssons möjliga återkomst. Först omkring kl. 3 på morgonen hemkom denne ändtligen, ännu något rusig och yr i hufvudet; han hade gått till fots hela vägen och frågat sig fram först till staden och sedan till qvarteret. Ian kunde nu naturligtvis upplysa om hvad som hade passerat och sedan Ohm och Sydow blifvit visiterade och befunnits inneha en del penningar, deribland äfven den från Pettersson rånade 100-rdrs-sedeln, blefvo de häktade och transporterade till polisvaktkontoret. Ehuru Ohm som sagdt är en beryktad ficktjuf, har han dock, efter sin egen uppgift, aldrig förut varit straffad för rån, men har deremot i Sverige 2 gånger varit straffad för våld mot polisen och satt just arresterad i Lund då hans hustru tillika med det öfriga bandet blef anhållen i Köpenhamns Tivoli. Sydow erkänner, att han i Sverige varit 3 ger straffad för stöld, sista gången med fyra straffarbete derifrån han sluppit ut Lördagen innan han begick sitt nya brott. En förberedande polisundersokning skall hållas i Köpenhamns poliskammare, hvarefter målet kommer att öfverlemnas till den landsdomstol, under hvars ars