Göteborgsposten – 30 november 1869, sida 1

— Då vet ni ingenting om honom? Kom ihåg hvad sir Robert Walpole sude: Hvar menniska har sitt pris. Vi måste taga reda på huru högt mr Millerds pris är. — Ni är cen förunderlig menviska, Carrington. — Tror ni det? Bah, jag håller ögonen öppna, det är alltsammans; då andra menniskor gå genom verlden med halfslutna ögon. Jag har genomgått en god skola och torde måhända ha varit en rätt skicklig lärjunge. — Hvilken skola? — hattigdomens. Det är just en sådwm uppfostran som skärper en menniskas intelligens. Min far var en vinglare och spelare och jag insåg vid tidiga år att jag ej hade något att hoppas af honom. Jeg har fått på egen hand slå mig fram i lifvet och om jag ej ännu kommit långt, har jag också haft att strida mot stora svårigheter. — Jag förvånar mig öfver att ni ej börjat praktisera i ert yrke, sade mr Eversleigh; ni har slutat er uppfostran, tagit er grad. Hvad väntar ni på? — Jag väntar på goda utsigter, svarade Victor; jag tänker ej öka trängseln på den bana der andra så sträfva tjugo år eller så omkring innan de vinna något hiknande välmåga. Jag har studerat som fa min vid tjugofem års ålder ha studerat kemi — kemi och andra ämnen. Jag kan gerna vänta tills omständigheterna bli gynnsamma. Jag förtjenar några pund i veckan genom att skrifva i medicinska tidskrifter och med denna hjelpkälla och tillfällig tur på spel kan jag lätt underhålla det anspråkslösa hem der min mor och jag bo. Emellertid är jag fri, och tro