Göteborgsposten – 29 november 1869, sida 2

ocCn 101 dCnndä Ttändteriog på snare tider konstrnerats i England. ÄAAAAAAA A — Fran Utlandet. En den eållsammaste polemik tidningspressen någonsin företett, är den, som f. n. pågår mellan Times och den spanska regeringspressen. Times påstod, såsom vi ock berättat, häromdagen, att hertigen af Genua ej vill mottaga den spanska tronkandidaturen. Prims tidning Imparcial säger, att denna uppgift är falsk och hvarken hertigens mor eller styffar markisen af Rapallo understödja honom i denna hans vägran. Konungen af Italien är den ende, som, i sin egenskap af förmyndare för hertigen af Genua, eger att I afgöra om hertigen skall antaga kronan eller icke. Och konungen har lofvat, att han skall göra det. Denna törklaring i Åmpacrial illustroras af Prims förklarimg inom cortes, att konungen of Italien uttryckligen bifallit hertigens kandidatur, men att det spanska sändebudet i Florens med anledning af konungens sjukdom ännu icke kunnat inleda några underhandlingar härom. Regeringen understödjer emellertid fortfarande hertigens kandidatur. Detta oaktadt vidhåller ÅTmes sitt påstående och säger, att om Prim än har konungens af Italien löfte, så skall denne likväl icke kunna tvinga hertigen af Genua att emot: taga spanska kronan. Och onekligen har :Times häri rätt, ty det är väl ej gerna tänkbart, att Victor Emanuel med den olycklige Maximilian i friskt minne skulle vilja göra sig skyldig till en sådan grymhet. Det oaktadt befara vi, att Times häftiga uppträdande är i sig en verkan af en orleanistisk intrig, såsom de spanska regeriogstidningarne ock låta förstå. De i England bosatta prinsarne af Orlans äro stora aktieegare i verldsbladet, som naturligtvis talar i deras anda. Kan hertigen af Genua undanknuffas, så stiga den orleanske hertigen af Montpensiers aktier och han kan då möjligen ha utsigter till att bli konung af Spanien. Detta skulle naturligtvie vara kärt för England, som äfven lifligt agiterar i hemlighet för Montpensier, i tanke att derigenom en spansk engelsk allians skall kunna åstadkom mas. En dylik har alltid såsom en älsklingstanke foresväfvat England, hvars afondsjuka och illa dolda fientlighet mot Frankrike, eller rättare kejsardömet derstädes, under senare tider på mångfaldigt sätt yppat sig. Hertigen af Genua på Spaniens tron skulle vara en lark i den stora alliangen mellan de romani ska staterna, emedan hertigen skulle till sin högra hand ha marskalk Prim, hvilken är stämd tor denna allians mellan Frankrike-IwualienSpanien och antagligen härom ingått hemliga uftal med kejsar Napoleon. För ötrigt är her ugen svåger ull kronprinsen af Italien, som ä formåld med haus syster. För denna allians truktar England mer än vågonsin, isynnerhbet sedan det törlorat sit inflytande i Österrike, hvilket ej glömmer Englands koketteri med Preussen äfven under kriget mellan de båda yska stormakterna och under sin politiske re tormator v. Beust nära anslutit sig till Fraukrike, hvaraf kan följa att genom en alliavs mellan Frankrike-Spanien-Itallen-Österrike Medelhafvet blir så till sagandes en insjö, något som skulle vara desto forsmädligare tör England nu, sedan Suezkanalen bragts till stånd, hvilken så otantligt närmat Medelhafsstaterna ull Ostindien, Britannias sårbara häl. Skulle deremot en Orlans komma på Spaniens tron, skulle dermed en kil vara in skjuten mellan Frankrike och Italien. Eng land skulle der, på grund af orleanintens antagligen fientliga stämning mot Napoleon, ha en fast fot och ett säkert stöd för att kunna hålla sig qvar i Medelhafvet, under det att det möjligen annars genom en stark nationa litetspåtryckning skulle kunna tvingas att lemna ifrån sig både Gibraltar och Malta, Denna numera temligen otvetydiga ängs lan hos England har onekligen stor deli dess understödjande af Preussens enhetsplaner i Tyskland, likasom Preussen å andra sidan just af dessa drages till England. Preussen vet, att det har en sträng observator i Frankrike, hvilket äfven gått i god för, att framtidens politiska gestaltning skall i afseende på Tyskland te sig så: Tyskland delas af Main floden i tvenne hälfter, Nordoch Sydtyskland, Österrike bibehåller sin maktställning i Tyskland och en grärs uppdrages mellan Skandinavien och Nordtyskland genom en nationalitetsomröstning i Nordslesvig. Den förutnämnda alliansen mellan Frankrike och Österrike, biträdd af de båda romaniska staterna, skulle vara en hämsko för Preussen och tvinga det att hålla sig inom i pragerfreden besvurna gränser. Skulle deremot Spanien kunna slitas från denna allians, vore dermed alltid nåDgot vunnet Man kan af de prenssigka tid