Göteborgsposten – 29 november 1869, sida 1

lIandtverksoch Industriföreningen härstädes, af hvars tillvaro få lifstecken annars bruka spörjas, lär nu hafva tagit ett steg, men ett steg tillbaka, i det att en del af dess medlemmar beslutat återinförandet af gesällprof, gesällbref och vandringsböcker. Det kan visserligen i det hela göra detsamma, hvad nämnda förening, eller ett antal af dess medlemmar, i detta hänseende beslutar, ty det skall troligen ej leda till något praktiskt resultat; men vi anteckna dock beslutet såsom ett bevis på, huru våra nuvarande handtverksmästare vilja upphjelpa sina yrken. Egendomligt är i öfrigt, att vissa hrr arbetsgifvare vilja dekretera gesällbrefs återupplifvande, men ej nämna något om de gamla mästerstyckena, hvilka väl ock böra atgifvas såsom ett faktiskt bevis på, att dessa herrar äro befogade och kompetenta att sätta sig till doms öfver arbetarne. Att fordra inskränkning i arbetets frihet för arbetaren, men ej sådan för arbetsgifvare — det är något inkonseqvent. Dock, det hela har ingen bindande kraft, utan beror blott på det fria aftalet mellan arbetsgifvarne och arbetarne, tack vare vår fria näringslag. I Danmark ha äfven några små industriidkare sökt åstadkomma en demonstration för skråbandens införande i flera fall och jemvål i detta. Men på det allmänna möte, som i ärendet hölls i Odense, var man nog klok att förkasta anloppet, hvilket emellertid gifvit danska Dagbladet anledning till bl. a. följande välgrundade betraktelser: Under förhandlingarne på riksdagen angående näringslagen hördes en mängd spådomar om den fullständiga undergång, som hotade städerna och borgareståndet genom det gamla skraväsendets upphäfvande och näringarnes frigifvande under vissa vilkor, städerna protesterade mot, att deras gamla rättigheter skulle falla under de allmänna frihetsbegreppen och utplanas jemte all annan olikhet, och skråmästarena protesterade emot, att någon, som ej hörde till skrået, skulle kunna ha lof till att hyfla bräder och sy stöflor, i det de försäkrade, att dermed skulle det 3? goda handtverket gå alldeles under. Men närings gen blef dock genomförd, den trihetsanda, som allt sedan 1848, i trots af alla ansträngningar å ena sidan och alla Udskeielser på den andra, varit rå