för läsarens ögon, är sjelfva saken redan en fait accompli, hvarför sagda betraktelser ej längre äro tidsenliga att återgifva. Det synes dock vara visst, att det parti, som ville, att kandidaterna skulle vägra att afgilva eden till kejsaren, så reducerats, utt det blifvit vid sjelfva valet vanmäktigt. Ledru-Rollins afsägelse af kandidaturen bekräftar detta, likasom ätven den omständigheten att Barbes förklarat sig ej vilja före valet komma till Paris och den att sjelfva Felix Pyat afstått från sin kandidatur till förmån tör en onämnd arbetarekandidat, hvarigenom Arago i åttonde distriktet vann betydande chancer. Eftersom således den moderata venstern antogs vinna seger i de tvenne valdistrikten i Paris, rådde ovisshet ännu blott om det första, der Rochefort och Carnot kämpat emot hvarandra. Mer än ovisst är, om den senare lyckas vinna seger, ty den förre har ännu de bullersamma för sig och synes ätven kunnat päräkna understöd af ultramontanerna, för att döma eftor dessa senares blad Univers, som rent ut forklarar, att det skulle glädja sig åt, att Rochefort vunne reger öfver Carnot, ty denne senare har år 1848 förföljt kyrkan. Journal des Debats anmärker ock, att Rochefort således understödjes af den retande koalitionen: Univers, Reforme, Rappel. Pays och Public — af hvilka tidningar Pays ar de s. k. arkadernas organ, en publicistisk Mameluck, mera kejserlig än kejsaren sjelf, under det att Public är den bekante Rouheris spräkrör, hvilken måhända spekulerar i att få in i lagstiftande kåren en del radikala, hvilka gå till ytterligheter och kunna gilva regeringen, naturligtvis åter ställd under hans egid, skäl att draga in på tyglarne, på det att ej dessa tribetens solhästar må råka i sken och komma statsvagnen att brinna upp i revolutionens