Göteborgsposten – 20 november 1869, sida 1

801EBUKG. D. F. BONNIERS BORIKIÄC ——— aca2———— föres af kapellmästaren Carlo Patti; 8:o) Så äro de allan, proverb på vers i 1 akt. Programmet är, som man ser, af icke vanlig omvexlande art och då det torde vara temligen allmänt bekant, att ju större inkomsten kan bli, desto större glädje beredes åt en aktningavärd familjemoder, hvilken nedtryckt uf kroppslig sjukdom och andra lifvets vedermödor så godt som ensam måste draga försorg om upptostrandet af en talrik barnskara, vilja vi så gerna hoppas att Nya Teaterns salong i afton måtte bli öfverfylld af goda och glada menniskor, ty som man vet: det är endast den goda menniskan, som kan vara riktigt glad! Salamonskys Ladugårdslandskyrka på Exercisheden närmar sig sin fullbordan, men dess högtidliga invigning lärer icke, som först ämnadt var, komma att ega rum idag, nej, först om Thorsdag eller så ämnar de tvåoch fyrbenta artisterna af båda könen presentera sig för vår publik. Vi ha oss icke bokant om den 94-årige Didier Gautier med n dresserade dvergelefant, hvilka för närvarande gästa Köpenhamn, skola komma att sluta sig till cortegen, men det tro vi skulle icke vara illa spekulerat af hr Salamonsky, ty gubben Cautierär sedan urminnes tider en favorit hos vår publik och elefantungen — nå ja, han skulle nog snart känna sig som barn i huset-. I öfrigt hvad nytt? Jo, tvenne nya taflor i Musei tafvelgalleri: ett förträffligt norskt landskap al N. Björnson Möller och ett stämningsfullt månskensstycke af A. G. Hafström. Och så sprutmönstringen i Thorsdags morse. Det var en ganska vacker och egendomlig syn när de tjugo vattenstrålarne på en gång började spruta mot höjden, det var et briljant fyrverkeri i vatten om uttrycket tillätes oss. Allt var i bästa skick, sprutor, slangar, stegar och framför allt manskapet, soa tog sig ståtligt ut i sin enkla uniform. Men det egendomligaste med hela Åuppvisningenvar att den anordnats af complaisance mo: en enskild person, hvilken oss veterligt hittills icke hatt hvarken någon offentlig eller enskild befattning med eldsläckningsväsendet. Tvärtom, den ifrågavarande personen torde snarare varit med om att tända än att släcka. i figurlig mening taget naturligtvis. ÅÅr ma jor Sasse i staden:? sporde en af åskådarne på torget en annan. — Nej, Gudske— Gud bevars, det är han visst inte. — ÅIIvarföro då denna oväntade uppvisning. — UItra posse. nemo obligatur. — Hvad ål det för slag? — Det är latin. -— Kan inte f—n någon latin, hvad betyder det? — Jo, för i dag betyder det: det är bara Posse, som skall obligeras! En person, hvars trägna sysselsättning nästan oupphörligt höll honom bunden vid skrifbordet, hade ådragit sig en svår sjukdom, från hvilken han dock lyckligen tillfrisknade. Då han nyligen besökte sin läkare yttrade denne, att om han ville bli fullkomligt återställd så borde han tillbringa vintern i Cannes (i södra Frankrike). — Jag, i Canues: utropade förskräckt den slitige mannen. an ej! ... och dermed rusade han hastigt på dörren. FARTEN ETASDSOAE SNES ANRST RAKA SE DOSER ADA SEPARERA EAA HR