Göteborgsposten – 20 november 1869, sida 1

Tack för en 8s:dagars herrlig, orientalisk dröm, yttrade kejsarinnan Eugeme till sultan Abdul-Azis, då hon i afskedsstunden tackade för hederlig förplägning. Tack tör en 8:dagars herrlig, nordisk vintersaga, kunna vi säga till vädrets och vindarnes mäktige sultan. Men var drömmen herrlig, så var uppvaknandet desto obehagligare. Dimma och regn, regn och dimma, snufva, halsfluss, reumatism, gikt och migrän, se der hvad uppvaknandet medförde! Alldeles som i London, och hvarföre skulle icke Göteborg, som man eljest beskyller för att vara 80 veritablo english — när det icke är oäkta italienskt! — hvarför skulle icke Göteborg kunna bestå sig med en liten Londonerdimma? Bara icke stockholmarne missunna oss den med! En sådan non-plus-ultra-dimma som London kan uppvisa, kunna vi dock icke komma ut med. Våra lorder till bäst ha ännu icke försökt att speta upp för trapporna till Tyska kyrkan, ingen af våra åkare har i en halftimmas tid kört rundtomkring Gustat Adolts-statyen i tanke att han vore i väg till 31:an på Stampen eller till fru Backlund i Stigbergsliden, ingen af våra nyhetsjägare har varit på vippen att spatsera ner i hamnkanalen (se vidare H. T:s Blandade ämnen för i Onsdags!), en stackars åkarehäst med thy åtfoljande kärra gjorde visserligen häromdagen en dylik promenad, men det berodde väl ytterst på öfverhandentagande dimma hos hans trolöse körsven. Men det blir väl bättre, ty idag spår Almanachan Snö för sista gången i år — och