och reparationerna voro fullbordade den 4 April. På morgonen af den 5 var allt i ordning och Joice betraktade det med högmodet hos en man som känner med sig att han ej arbetat förgäfves. Han hade tillämnat en liten festlighet denna dag då bröderna skulle återförenas, och han hade gjort tillredelser till en middag ombord, som i sitt slag borde bli en triumt för honom. Joice infann sig i skänkrummet på Glada Matrosen klockan half tolf den utsatta dagen. Han hoppades att bröderna skulle vara punktliga mon väntade ingendera af dem före klockan tolf. Allt var lugnt och stilla på Glada Matrosen vid denna tid på dagen. Värden var ensam i skänkrummet, läsande en tidning. Han blickade upp då Joice inträdde, men tycktes ej känna igen honom. — Kan jog få stiga in i ert privata rum? frågade Joice; jag väntar kapten Jernam och hans bror om en halftimma. — Naturligtvis får ni det. Ingen finnes i de privata rummen. Jernam — Jernam, sade ni? Hvad är det för en Jernam? Jag erinrar mig ej det namnet. — Ni har kort minne, svarade Joice; ni borde erinra er kapten Jernam på Pizarro, ty det är öfver en vecka sedan han var här med mig. Han åt middag här och sof här och reste tidigt på morgonen, ehuru ni var ovanligt angelägen atr få honom att stanna qvar. — Vi ha så många kaptener som komma och gå år in och år ut, att jag ej erinrar mig deras namn, sade