Göteborgsposten – 17 november 1869, sida 1

ner och bekantskaper och talade om fordna tider På det hela tillbragtes hans första dag i Allanbay på ett ganska angenämt sitt. Men andra dagen i Allanbay förekom tiden honom lång. Han hade berättat alla sina äfventyr, han hade träffat alla sina gamla bekanta. Balladsångerskans ansigte stod oupphörligt för hans minne och han tillbragte största delen af dagen lutad öfver trädgårdsporten och rökande. Mrs Jernam blef ej stött öfver sin nevös uppförande. — Aha! min gosse, sade hon vänligt småleende mot sin vackre slägting, det är lyckligt att försynen gjort dig till sjöman, ty du skulle varit föga passande till något annat än ett kringflackande lif. Den tredje dagen som Valentine Jernam befann sig på Moorsham var den andre April och på morgonen af den dagen var hans tålamod uttömdt. Det ansigte som ej kunde gå ur hans minne lockade honom tillbaka till London. Han var en man som ej vant sig att beherrska sina impulser och den impuls som dref honom tillbaka till London var oemotståndlig, — Jag måste och skall se henne ännu en gång, sade han för sig sjelf; kanske om jag åter få se hennes ansigte skall jag finna det vara ett vanligt ansigte och bli qvitt denna dårskap. Men jag måste se heune. Efter den femte skall George vara hos mig och jag blir ej min egen herre. Jag måste se henne innan den femte. Häftig i allt, var Valentine Jernam ej sen att verkställa sitt beslut. Han sade sin tant att han hade göromål i London. Han lemnade Allanbay vid middagstiden,