Göteborgsposten – 16 november 1869, sida 2

der äro kompanjoner. Iar den ene god tur så delar han den med den andre. Vi ha på senare tider båda två varit ovanligt lyckliga i vara affärer. Kaptenen klappade medan han talade, på en af sina rymliga fickor. Dennis Wayman följde denna rörelse med lysten blick. Under hela Valentin Jernums yttrande hade Joice Harker försökt att erinra honom om att han borde vara försigtig. men förgäfves. Då Pizarros egare började att tala var det ganska svärt att få honom att tiga. Kaptenen bjöd glädtigt farväl åt värden och lemnade jemte sin trogne följeslagare huset. i Ute på gatan började Joice Harker att tala förstånd med sin kapten. : — Jag sade er att den karlen icke var att lita på, yttrade han, och ändå pratade ni för honom om edra penningar. — Prat, Joice! Jag yttrade icke ett ord om penningar: — Jasa, gjorde ni icke det, kapten? Ni sade alldeles tillräckligt för att låta honom veta att ni har kontanter på er. Men ni ämnar väl icke att besöka det huset förrän ni går att möta kapten George der den femte April? i — Naturligtvis icke. — Och ni skull icke förändra ert beslut i det fallet? — Nej visst icke. — För ser ni jag kommer att vara ständigt der nere i Blackwall och sc till reparationerna, ty det skall bli ett svårt arbete att få färdigt innan ni seglar till Rio. Jag ! skall således icke vara tillstädes; och om ni ensam be