Göteborgsposten – 16 november 1869, sida 2

hetsningar sprida sig allt mer och mer. Och huru skulle det vara möjligt annat, då man får höra en representantkandidat yttra sig till sina valmän så som Rochefort gjorde häromdagen, då han på ett möte förklarade: Medborgare! Jag är ej någon ordets, utan en handlingens man. Man har många gånger sport mig, hvad jag tänkte göra, om jag invaldes i kammaren. Jag vill öppna för eder hela min själ. Blir jag vald och bestämmer man, att jag skall vasgra att aflägga eden som deputerad, sedan jag öfversprungit bar ren, som skiljde mig från kandidaturen, i det jag afgifvit kandidateden, så finnes det tvenne vägar: antingen inträder jag såsom Carnot och Cavaignac ej i kammaren, och detta leder till intet, eller ock bevistar jag lagstiftande kär sammanträden. Och detta senare tänker jag göra. Jag förklarar då när presidenten uppropar mitt namn, att jag ej vill aflägga deputerade-eden, men likväl betraktar mic som deputerad och ej viker från den plats, på hv Iken befolkningen i-Paris ställt mig. Brukar man våld emot mig, för att aflägsna mig, så är jag beväpnad medborgare, och den förste, som närmar sig, för att röra vid folkets representant, den skjuter jag ned som en galen hund. Men, medborgare, jag gör detta blott under ett vilkor, neml. det, att de kandidater, som vägra att afgå eden, Barbes, Pyat, Ledru-Rolin, befinna sig vid min sida, om de skulle bli valda. Men jag tror knappast, att jag skall behöfva några pistoler. Man skall i kammaren söka undvika hvarje uppseende. Men då förklarar jag, att jag ej blott blir qvar, utan återkommer dagen efter, och finner jag dörrarne stängda, sö rycker Jag fram till lagstittande kåren i spetsen för mina 30,000 valmän. för att med våld öppna dörrarne. Men, medborgare, vi måste vara rättvisa. Af 30,000 valmän skola pa sin höjd 10,000 följa mig. Med 10,000 man, illa beväpnade och disciplinerade, kan man dock ej ställa sig emot makten. Derför kan jag endast göra detta, om Barbes, Pyat och Ledru-Kollin samtikigt med mig ställa sig i spetsen för sina valmän, för att, följda at 90,000 valmän. skatta oss plats i lagstiftande kåren och aktning för folkets röst. Men skulle de andra uteblifva, eller bli de ej valda, så skulle jag atlägva deputerade-eden. Såsom medlem af kammaren, skulle jag icke, såsom en man af wenstern, framkomma med erbarmliga ändringsförslag, utan helt enkelt bestiga tribunen ochsäga: Jag är ej nagon katolik och inser icke, hvarför ; ig. skall betala skatter, för att göda prestpäfvarne och bestrida kyrkobudgeten. Jag är en fiende till de stående härarne, hvilka begagnas mest emot beskedliga arbetare, men icke för att taga hämnd på utlandet; derför betalar jag ej ett öre dertill. Jag vägrar skatterna, medborgare, och förklarar detta från lagstiftande kårens tribun. Man skall då göra utmätning hos mig, men det skall i hela Frankrike ej finnas någon, som bjuder regeringen ett öre för mina möbler, för att göra henne betald. Och mina 30.000 valmän skola handla på samma sätt som jag! Man skall utmäta hos dem. Men när denna revering af röfvare och tjufvar, som hänger så nära fast vid vuldet, finner att hon ej kan komma åt mera, när man hänger brödkorgen för högt för henne, då, medborgare, då behöfs det ej mera någon beväpnad revolution, då faller edsbrottets af d. 2 December byggnad sönder, då ha vi, hvad vi alla eftersträfvarepubliken ! Detta är ett halft vansinne; men det är likväl tydligt, att Rochefort skall kunna ge anledning till farliga stormar: och det är det som måste förebyggas. Sjeltva Girardin uppträder ock i sin tidning emot honom och säger: Han skall komma att representera den vanmäktiga förnärmelsen, den förnärmelse, som kallas till ordningen och öfverröstas af det djupt kränkta och med rätta upprörda fertalets rop. Då nu presidenten sätter på sig hatten, upplöser mötet och låter utrymma åhörareläktarne, och då flertalet lemnar sina platser och låter Kochefort bli ensam qvar i salen eller med sina kolleger af venstern till åhörare, huru skall den amnesterade af d. 15 Aug. då vara till mods? Skall han icke då spela en temligen ömklig och narraktig roll? Valmän af 1:sta valkretsen, hat ven j förutsett, hafven j beräknat denna upplosnina af den farce, som skall uppföras i Paris d. 21 och 22 d Huru skola frihetens intressen derigenom bev Hvad skall friheten ha vunnit på denn: harlekinad af den allmänna rösträtten under de al varligaste tidsförhållanden. Valmän, af första valkretsen, hvad jag råder eder till, är följande: Ne sätt oförtöfvadt en komitt af den liberala och radi kala oppositionen mot den löjliga oppositionen, oc om denna komit ej kan förmå Laboulaye att ställ: sig bland kandidaterna, så må den begifva sig till Allou. Å Andra sidan ha äfven de radikala splittrat sig, i det Carnot nu antagit motkandidaturen mot Rochefort, hvars val börjar bli tvilvelaktigt. Under det Rappel tager Rochefort i törsvar, derför att han redan aflagt ed ull kejsaren och vill, om man så bestämmer, upprepa denna ed i lagstiftande kåren, samt utnämner honom till menedens riddare, uppträder Reveil såsom den stränge romaren och bryter i de starkaste ordalag stafven öfver detta nya ridderskap af tresinger-orden. Råveil utnämner i stället Rochefort till folkets kammarherre och förebrår honom det vämjeliga kryperi, hvarmed han söker att vinna valmännens röster. Det är visserligen sannt, säger det radikala bladet, att bladet ej skulle få någon representant, om alla vägrade att aslagga eden; men hvad skola rättskaffens män tänka om dessa män, som säga sig endast vilja aflägga en ed, för att bryta den? Om EERO TALET 2—1—f— 7 :111 A 4111 dat Iig:z:: 1 —