Göteborgsposten – 16 november 1869, sida 1

när hon satt tyst uuder pauserna mellan hennes sånger, betraktade han heun: s ansigte. Ända tills hon s.utat sin sista sång och lemnat platformen, ledande sin blinde följeslagare vid handen, tycktes kaptenen på Pizarro vara under inflytandet af en förtrollning. Det fanns endast en utgång ur rummet, hvarför sångarflickan och hennes farfar måste passera mellan de tva rader af bord vid hvilka gästerna suto. Hennes mörka klädning snuddade emot Jernam vid förbigåendet. Hans ögon följde henne med samma hänryckta blick. är hon gatt och dörren var stängd efter henne, rusade han plötsligt upp och följde efter. Han kom just lagom för att se henne lemna huset med sin farfar och on stor karl med elakt utseende som druckit vid disken. Värdshusvärden stod bakom disken då Jernam blickade ut på gatan efter flickan och hennes två följeslagare. — Är hon inte on vacker flicka? sade värdshusvärden då Jernam stängt d en. — Jo, 1 sanning! svarade sjömannen. IIvem är hon, hvar kommer hon ifrin, hvad är hennes namn? Hennes nama är Jenny Milsom och hon bor hos sin far, en mycket respektabel man. — Var det henun es far som gick ut med henne just nu? Ja, han heter Tom Milsom. Han ser ej särdeles respektabel ut. Jag tror aldrig att jag sett en karl med elakare utseende. Jin menniska rär ej för sitt utseende, svarade värdshusvärden något vresigt; jag har kännt Tom Milsom under de sista tio aren och vet ingenting ondt om honom.