Göteborgsposten – 13 november 1869, sida 2

lifvet kräfver ordning, fred och laglighet på ett så befallande sätt, att långa borgarliga krig äro alldeles omöjliga. Likasom religionen har sina fanatici, skall äfven ordningen få sina. Åtta dagars anarki skulle medtöra oberäkneliga förluster; efter en månads anarki skulle kanske jernvägarne stå stilla. Vårt moderna lif tål ej sådana förhållanden; samfundet skulle oblidkeligt vända sig emot dem, som störa det. Man bör lika litet dölja för sig sjelf, att de socialistiska teoriernas seger skulle medföra en allmän utmattning. En nation, som antager socialisternas program och afstår från hvarje tanke på national ära, social glans och individuelt företräde, en nation, som skulle uträkna allt på att tillfredsställa massans materiela behof och njutningar, skulle snart öppna dörren för eröfringar och sätta sin egen tillvaro på spel. Af bristande utrymme för dagen nödgas vi till en annan gång uppskjuta detta vigtiga uttalande af den på samma gång skarpsinnige och frisinnade tänkaren, hvilken häri uttalar sanningar, som gälla för alla länder, der man äflas att röra upp agitationer. Han har på spiken träffat sanningen, då han sagt, att vår ud ej tål anarkien, just derför att den befinner sig i en så stark materiel utveckling. Kejsar Napoleon har gillat finansministerns förslag om präglandet af 25:fres stycken i guld. Såsom läsaren torde erinra sig, har Proussens dep.-kammare förkastat Virchows förslag om en afväpning. Frågan har nu varit föremål för diskussion på allmanna möten i Berlin. Det första, som anordnades af framstegspartiet, isynnerhet af de deputerade Duncker, Löwe-Calbe, Schulze-Delitasch. IIoverbeck m. fl., hölls törl. Söndags förmiddag i konsertbyggnadens sal, der omkr. 2,000 personer hade infunnit sig. Den bekante talaren d:r Löwe öppnade mötet, sägande, att han önskade, att detsamma skulle uttala sig ang. den tunga militärbeskattningen. Och upplästes derför denna resolution: Folkets välstånd lider under det system af väpnad fred, som nu tagit öfverhand i nästan alla europeiska stater. Den deraf uppståndna fruktan för ett krig verkar täta rubbningar af arbetet inom alla industrigrenar. Folket nedtryckes i så hög grad af krigsrustningarne, hvilka förtära dess krafter, att de mest berättigade fordringar på förbättringar af statsinstitutioner för produktiva ändamål, isynnerhet de fordringar som afse undervisningsväsendets förbättrande, ej kunna tillfredsställas. Alla nationer behöfva fred, och alla nationer arbeta för densamma. Det tillkommer vår folkrepresention att gå i spetsen med yrkande på afväpning och att tillropa andra nationers parlament: Vi önska freden, låtom oss gemen samt arbeta för den! Men nu kommo de socialdemokratiska arbetarne in. Deras sekreterare Tölcke besteg under förfärligt tumult talarestolen och uppläste en resolution, som förkastade den förra. Arbetarne ropade bravo. Framstegsmännen kunde ej få öronljud, utan måste aflägsna sig och ha derför nu protesterat mot arbetarnes beteende. Köln. Zeit. säger rent ut, med anledning af den nordslesvigska deputationens grofva afvisande, att om Preussen icke utför art. 5, i Pragerfreden, måste förr eller senare ett stort krig följa. Det är svårt att förutsäga, hurudana de politiska kombinationerna skola i nå fall blifva, men så mycket är säkert — oafsedt den fördragsenliga rätten — att vi i denna fråga ha alla regeringars och alla nationers sympatier emot oss. Man bade i England velat på något nationalt högtidligt sätt fira Peabodys begrafning; men detta låter sig ej göra, emedan hans eget fädernesland återtordrar hans aska. Han skall begrafvas bredvid sin mor i sin födelsestad Danvers. I förliden September månad uppsatte han sitt testamente, till hvars exekutorer utsetts sir Curtis Miranda Lampson, baronet, och Charles Reed Esq., parlamentsledamot för Hackney, Londons nordostliga distrikt. Berättelserna om den indo europeiska telegrafkabelns nedläggande lyda alltjemt tillfredsställande. Kejsaren af Österrike har anländt till Jaffa och skall således äfven besöka Jerusalem. ———— C BRL NRR Ad 3