Göteborgsposten – 12 november 1869, sida 2

antingen saknar eller ock ej vill söka sig arbete, skulle kunna af konung och riksdag ovilkorligen förpligtas att jemte den indelta armeen, såsom värfvade, eller till syllande af luckorna i dess leder deltaga i fosterlandets försvar. Orimligt blefve ock nu, att, då hemmansklyfning är medgifven i ganska stor utsträckning och för arbetares och tjenares antal ej någon gräns är satt, antaga denna förmenta frihet i en utsträckning, som från krigstjenstskyldighet befriade hvarje delegare i ett hushåll eller roteradt hemman tillika med alla hans uppgifna arbetare eller tjenare. På sådant sätt skulle neml., der ett roteradt eller berustadt hemman är klufvet, en delogare i ett sådant kunna för en afgist af 1 rdr för sig och alla dem, som han uppgåfve såsom arbetare eller tjenare, göra anspråk på befrielse från fullgörande af allt slags beväringsskyldighet och genom skenköp at en ringa hemmansdel skulle hvar och en kunna från värnpligtens fullgörande befria sig och en mängd annat folk; hvadan åter ett försvarskarlssystem, såsom under de fordna utskrifningarnes tid, kunde bli infördt. Gifvet är derför, att hvad som utöfver indelningsverket kunde behöfva att göras för landets försvar var öfverlåtet åt kopung och ständer att bestämma efter hvad rikets väl för tillfället kräfde, under det att indelui: gsverket skyddade folket mot konungens annars oinskränkta rätt till godtycklig utskrifning utan ständernas hörande. Fört. öfvergår derefter till en utrednirg af frågan, huruvida de konstitutionela former, som användes för indelningsverkets genomtörande, kunna anses hafva gilvitrustoch rotehållare någon rätt att såsom en särskild statsmakt yttra sig jemte konung och riksdag i fråga om försvarskrafternas förstärkande eller förökande. Detta har blifvit en ganska vigtig principfråga, med anledning af de under förra riksdagen framställda anspråken, hvilka naturligtvis åter skola komma att böras på nytt och med starkare röst — hvarför vi skola härnäst redogöra härför.