Göteborgsposten – 12 november 1869, sida 2

nmii O-— HN EEE C—NS SS 0OCS 9 TD NE e 6624 q 6766746446226ä666 44 s 8 PDQMWQ OO ÄT ä44upjuDu1Ds:1uD::e.1it8558.4 dra förandringar i de med de roterade menigför sjelfva sakens utveckling och utredning, att det är nödvändigt, att saken tages under närmare skärskådning och pröfning af pressen. Denna måste känna sig prof. Rydin tacksam, derför att han ur rättslig synpunkt utredt frågan, emedan man i denna utredning har en basis, på hvilken man kan föra diskussionen lugnt och utan att endast öfverlemna sig åt sina egna hugskott; ty det finnes dock i hvarje ordnad stat något, som står ötver dessa: lagen, rätten, den ömsesidiga säkerheten. Den väpnade styrkan fördelas i allmänhet i linieeller stamtrupper, deras reserv, landtvärn och landtstorm eller endera. På dessa särskilda afdelningar af krigsmakten fördelas medborgarne efter ålder, der allmän värnepligt införts, och skola alla medborgare i de länder, der ej folkmängdens storlek hindrar allas användning och föranleder till utlottning af vissa, hvar efter sin ålder genomgå dessa afdelningar. Man må, huru mycket man vill, klaga ofver dessa lagar — de kunna dock ej undvaras. Man må bevisa, att kriget är ett improduktivt arbete, som berötvar en nation ej ringa tillgångar, hvilka bort produktivt användas; man må föra räkning ötver, huru många millioner dagsverken, som ärligen för detta ändamål gå bort, hurn många milliorer af en stats inkomster, som slukas af försvarsväsendet, — man kommer dock ej från tosterlandets manande rop till sina söner: Vill du vara medlem i ett fritt land, älskar du ditt sosterland, så måste du göra uppoffringar för dess försvar, genom både skattebidrag och personlig tjenstgöring. Blotta ordet solkbeväpning är ej tillräckligt att skydda såderneslandet, och huru utsträckt man tänker sig den allmänna värnepligten, enskild tjenstgöring kan ej undvaras. Det är ordnandet af denna tjenstgöring, eller sättet, hvarpå värnepligten skall fullgöras, som utgör frågan för dagen hos oss. Det förslag, som af chefen för landtförsvarsdepartementet utarbetadt delgafs förra riksdagen, var egnadt att ingifva en viss tilllörsigt om fosterlandets försvar, ifall medborgarne vilja göra sin pligt och ej vanslägtas från sina förfäder. De anspråk på uppoffringur för ett bättre och ändamälsenligare ordnande af fosterlandets försvar i alla dess grenar, som der framställdes, gällde en tillökning i utgiften, motsvarande allmänna bevillningens belopp och öfningstidens utsträckning tll 2 månader, fördelade på 3 år. Vill nu medborgaren från sina njutningar årligen undandraga det utgiftsbelopp, som bevillningen utgör, samt under sina bästa år minska njutningsuden med sle timmar, hvilka erfordras för att ersätta det produktiva arbete, som bortgätt till krigstjenst under 6 månader? I iii: n:!::nnn::n:: m:ttttN Z—W D Bland de meningar, som i Andra kammaren framkommo, var äfven den, att allman värnepligt ej kan at konung och riksdag såsom allmän medborgerlig skyldighet åläggas utan kontraktsbrott, hvad de till indelningsverket hörande rustoch rothållen angår. Man stödde sig på det påståendet, att det nuvarande irdelningeaverket har sin rättsliga och sociala grund i de kontraherade förbindelser, som i och med de s. k. knektkontrakten ingåtts mellan K. M:t och kronan å ena samt landskapens menigheter å undra sidan. Mot de senares i dessa kontrakt gjordu åtaganden att ställa ett visst antal soldater tillförsäkrades dem enl. k. konfirmationen at d. 5 Dec. 1682, att de, deras barn och folk, bvilka till gårdarnes kultur och bruk samt till ersättande af manskapets afgång nödvändigt kanna behötvas, skola för utskrifuingar och alla dermed hängande besvär, hvad namn de helst hafva kunna, samt fördubblingar och våldsamma värfoingar, nu och i kommande tider vara alldeles qvitta och befriade. Den af K. M:t föreslagna inkallelsen till krigstjenst på grund af allmän värnpligtslag. skulle vara en utskrifning och således strida emot sagda kontrakt, hvarför den föreslagna utsträckta beväringsskyldigheten ej bor kunna komma i fråga, utan att motsvarande lindringar i rustoch roteringsskyldigheten göras. Och den föreslagna armöorganisationen kan således ej heller nätis igen at K. M:t och Riksdagen beslutas, utan att de menigheter dertill lemnat sitt bitall, i hvilkas knektkontrakt frihet från utskritning finnes stadgad; ej beller böra an heterna ingångna kontrakt kunna göras ensid gt trån statsmakternas sida t. ex. i fråga om ötverflyttande af rekryteringen från rotelälla ren till K. M:t och kronan m. m. dylikt.