Göteborgsposten – 11 november 1869, sida 1

Samma dag som baronessan återsåg Manuel sutto markisen och Låon förtroligt sams rukande vid frukostbordet. — Ni bör puskynda ert bröllop, ty man vet aldrig hur en qvinnas iynne skiftor om, yttrade markisen. — Jag skall som vauligt lyda er, svarade Leon, sköt sin tallrik åt sidan och sammanskref skrattande en biljett så full uf kärleksförsåkringar och böner om det efierlängtade bröllopets snara sirande. att markis fann den vara ett verkligt miisterstycke och genast afsinde ett ridande bud till Planche Mihbray, som fick sträng befallning att endast aflemna skrifvelsen i baronessans egna händer. Svaret på denna biljett var af följande lydelse: Det sinus suker, som man hellre säger muntligt än skriftligt, stig derför genast till häst och kom hit. Marthe: de Planche Mibr: yt Lcon gick till sitt rum, klädde sig med den utsöktoste omsorg och satt snact i sadeln. Vid parkgrinden till slottet mötte han en träd