Göteborgsposten – 10 november 1869, sida 2

; genom nya be ; hästkrafter för att hålla s ILIIU.LwLDRIILIICIIJ YA om fYLv TT OAL CM MIN AUD HVAR Fe ver för litet eller den senare som väger för mycket, alltnog. här finnes bestämdt en moisäcelse. Men måhända det just är det fina hos ss. amaskinen. att den mod dufvans vigtförhallande förenar örnens hastiahet; den bör då komma att valla ocnitologerna na bryderi, då de naturligtvis icke veta om de skola räkna den till nomsfaglarne eller roflaglarne. Dock, det är sannt, sådant der bestämmes ju hufvudsakliven efter näbb och klor, och med sadane k: ju alltid senare, efter ötverenskommeise, förs Nu kommer det emellertid an på att få maskinens vingar till att verka. hört. uträknar. att det till sväfvande på stället erfordras I hästkraft foratt hindra SO 24 att sjunka. Men de stora fåglarne värva aldrig på stället, dertill skulle för dem behötvas en omåttligt stor krafiansträngningn — hvarföre skulle då flygmaskinen, som sjelf är en ofamligt stor fågel, göra det? -lUtt hingst synnsammare resultat ern-is. när rörel e framåt eger rum. Vv taga sålumda. att den ifråcavarande fy kinen med vinaar: IS fots längd har en fart at 20 fot. utan att nu fasta oss vid huru han erhållit den ch ikningar upptäckes, vatt I hästkraft under denna förutsättning kan hälla 162 46. Ställnin-r. Som det slutliga resultatet får man geoch genom att Jemua summorna: att en flygmaskin om 230000 fb. bruttovigt behöfver en motor om 20 i samma höjd och tillsoalägga 13 mil i timmen. Nu först kommer den 3 praktiska svårigheten. IIuruledes skall man få en motor så konstruerad, att den är lätt nog alt så till våders med? Detta är redan gjordt. Stringfellow framkom 1868 i London med en ångmaskin, som endast vävde 13 24 for hvarje häöstkraft. Forl. är derföre van blygsam, när han tror sig kunna bygga en dylik maskin, som icke kommer till att väva öfver 25 42 och som endast konsumerar 2 70. bränsle i timmen tör hvarje hästkraft. Man får då följande enkla räkneexempel: Vingarnes vigt co.cc (d. 5000 Motor — 20 25 — 500 Kropp och yta — vil 500 Dränsle i 3 tinmmar LÅ 200 Fumma Tara 26 1,700 ÄÅtersta sålunda 1300 få at de ofvan beräknade 500-26. Alltså skola 10 personer, al i genomsnitt taget 150 sC.s vigt hvardera med ilygmaskinen kunna tilrygga 10 mil på 9 tinunar utav att behöfva stopba under väsen. Hvad den närmare konstruktionen af flygmaskinen beträffar, finnes naturligtvis alls ingen anledning för fört. till att omtala denna, enär han sjelf ämnar uppträda som byggmistare, så snart endast nödiga medel kunnat insamlas. Maskinen skall byggas som snällflygaren med två vingar och en stjert; de resande instangas i ett rum, så lågt nere som möjligt, försedt med fouster och falluc kor. Men man torde påminna sig, att det anförda förhållandet mellan vingarnes längd, vigt och hastighet endast väller under förutsättning af, att en viss fart allaredan är uppnådd. Iluru sker nu detta? Ah jo, ungefär på samma sätt som en pojke sätter en snurra i gång. På en horisontel rundlöpande Jernvag sättes en vagn i rörelse. Ofvanpå denna är tlygmaskinen anbragt fritt liggande och man rör först garne när vagnen har fatt den nödiga hastigheten. Nu ger maskinen sig åstad. Den skall då sätta af i ri vat tangenten till cirkeln och kunna klara sig sjelf ända tills den anländer till sin destinationsort. IIar har man under tiden hållit en liknande vagn i ordning och haft folk på utkik. När nu tly maskinen närmar sig, sättes apparaten i gang man söker fånga maskinen alldeles som en ollonborre och få den att sätta sig på Vagnen, När samtidigt styrmannen minskar farten och låter den följa vagnens rörelse, skall den omsider komma till ro och löpa hastigheten at sig som på en karnsellbana. Olaenheterna vid denna manöver har författaren tänkt sig kunna öfvervinna genom tillampandet af 2:ne olika vingsystemer at hvilka det ena arbetar under det att det andra hvilar. För jemnvigtens skull borde det dock sinnas minst 6 vingar, men mot en sadan maskin, den han kallar Heksolator, hyser fört. emellertia vissa betänkligheter, emedan naturen icke trambringar flygande ingade djur. Sedan problemet i ofvan anförda hufvuddrag blifvit serverad läsaren, slutar boken med ett kapitel som har till öfverskrift Ålors dveuvre och som ytterligare kittlar läsarens aptit på denna luftstek genom att pigga upp hans fantasi med ett litet ötversl af omkostnaderna för en regelbunden postbefordring mellan Köpenhamn och Paris förmedelst den otvan beskritna flygmaskinen. Det säges uttryckligen att berakningen icke kan göra anspråk på någon slags ofelbarhetmen har man en gäng gitfvit sin fantasi vingar, tycker man icke om att lagga tyglar på den — alltså en avant! Med 5 ordinarie och 10 reserv-fygmaskiner samt med 2me slutstativner blir hela anläggningskostnaden 1,300,000 rdr sv. De årliga utvifterna skulle belopa sig till e:a 574, rdr Sv., men med en daglig trafik af 90 personer eller 11,700 fl. voror skulle man om man beräknade 15 personer dagligen till 50 rdr sv. pr man och haltva oivannämnda vigtantalet varor åå 40 rår sv. pr 100 2Z4. erhålla en bruttoinkomst af 810,000 — 512.400 — 1,652,400 rdr sv., hvilket skulle lemna en nettovinst af 1,0T5,100 rdr sv. Var så artig, hr Sörensen. och vå till väders! ta och annan skulle möjligen dra sig för ett dylikt fortskattningsmedel. Det är nog icke otroligt att en storm skulle kunna blåsa forkosten till Häc lesjell istället för till Paris, men vanliga segelfartar ha det ota nog icke Hättre jo, man kan till och med säga att luftfartyget har ett väsentligt företräde. ty, som örsattaren träfran: Ä anmärker: L.nsannt den stora hiastigheten för saran, ithy att tiden or olycksnändelser förkortas ju mera hastigheten Är det ändå någon, som icker r flyga med? Naviäl, så finues till slut ett befordringsmedel, det minst farliga af alla. Det är tanken. Den rusar uistasl med annau ha tre fart än hr Necis fygmaskin; men den lemnar, förstås, endast imaginära resultater och ingen nettovin Men — det är möjlet, att -luftscgling. baserad på fagelilygt: sjelf endast är ot tankeexperiment, och som sådant är det nanska underhallande TR EERSTE ERIKS FEA håNte l:-eHe:l4 ÅÅU118621