Göteborgsposten – 9 november 1869, sida 1

2A AAIi:— —— andra stad hysa mot dess första. Förklaringsgrunden till ett sådant förhållande, om det inträder, ligger helt enkelt deri, att vi hoppas få se dessa drömmar om en högskola i en icke alliför aflägsen framtid förverkligade i vär egen midt, och man sparar, såsom billigt är, sina bästa krafter till dess det gäller egen härd och eget hem. Ändringar i tryckfrihetsförordningen: -Stockholms-Posten synes ha brådt med att få ett nytt förslag till ändrad tryckfrihetsförordning fram. Saken tål dock en allvarsam begrundning och ej ringa öfverläggniogar, likasom vi hoppas, att den skall komma att sorgfalligt pröfvas af pressen eller dess representanter, innan åtminstone från deras sida ett dylikt förslag framkommer, hvilket bör vara så affattadt, att det tillfredsställer alla parter och betryggar den sanna friheten, på samma gång det stäcker sjeltsvåldet och missbruken. I denna anda fattade äfven publicistmötet i somras sitt beslut, då det visserligen utsåg en komitå, för att utarbeta ett förslag härutinnan, men ingalunda bestämde, att dennas förslag skulle föreläggas 1870 års riksdag, såsom St. P. uppgilver. Mötets beslut var tvärtom, att komitens förslag skall framläggas till diskussion och pröfning för de delegerades komitenter på nästa publicist möte, som skall hållas i Stockholm sommaren 1871. I likhet med St. -P. anse vi det vara hög tid, att det kraftigt gripes itu med saken och äro öfvertygade om, att de komiterade afven skola göra det; men just derför att saken är så allvarlig och uppdraget så ansvars fullt, finna vi det helt naturligt, att man ej vill förhasta sig, utan handla så, att, då pressens ledamöter sjelfva tagit saken om hand, den äfven må kunna genomföras. Stat-kyrkan och Presterskapet. Det uppgass för någon tid sedan afLunds Veckoblad, att en f. d. handelsbokhållare II. häritrån staden hos K. M:t begärt tillåtelse att få utöfva prestembetet, utan att ha förut aflagt de härtill föreskrifna prestexamina, stödjande sig dervid att han en längre tid haft tillåtelse att predika och senast gjort tjenst som brukspredikant på Dalsland. Det berättades ätvenledes, att detta stifts biskop tillstyrkt denna ansökan och att K. M:t derföre bifallit den. På grund häraf framställde nämnde tidning några anmärkningar emot biskopens tillstyr kan, hvilka upptogos till besvarande af vår kollega på platsen, Handelstidningen, som, sannolikt af kyrkligt liberala äsigter, med hvilka vi sjelfva i allmänhet öfverensstämma, gillade biskopens åtgörande och fann det tidsenligt, att äfven den Åpresterliga skråmessig heten upphörde och att det månde stå en hvar fritt, som så ville och dertill drets af sin kallelse, att utan vidare bli ordinerad rill prest. IIvad särskilt br H. angick, hade Handelstidningen några vackra rekommendationer att göra. Med anledning häraf har en aktad insändare i landsorten till oss insändt nedanstående anmärkningar, till hvilka vi äfven anse os3 sjelfva böra foga några: Eftersom Göteborgs Ilandelstidning i sin belysning gjort sig skyldig till åtskilliga oriktigheter i uppgifter, torde det tillåtas en gammal lärare till ifrågavarandehandelsbokhällare-prestkandidat att tala sanning i denna sak. Personen intresserar oss visserligen ej mycket; deremot är principen för vigtig. att man ej derpå skulle offra ett ord. Ilandelstidningen säger, att hr H. på läkares tillstyrkan afbrutit sina studier. Om så var, na vi ej: men nog veta vi, att hr H. af bristande förmåga att genomgå sina studier vid Elementarläroverket var nödsakad att lemna detsamma. Handelstidningen säger vidare, att hr H. egnade en god del af sitt vistande vid Upsala universitet åt teologiska studier. Uppriktigt sagdt, förmådde hr H. aldrig att taga studentexamen, och vi förmoda saledes. att Grammatica latina och andra skolämnen något delat på tiden för de teologiska studierna. Handelstiduingen, som cj känner hr IL, fröjdar sig öfver att i honom tinna representanten af en åsigt, en princip, som bör mycket gälla i ett protestantiskt land. Ilandelstidningen är då ej sträng i sina fordringar på representanter ar principerna i dt kyrkliga frågorna. Dessa principer äro då oförtydbart — okunnigheten, inskränktheten, begreppsoklarheten, med allt det menliga som deraf följer. IIandelstidningen borde dock inse, att der en lag är gällande, der måste den uppehållas; der en A33: .. ARE BEEN PN NM FN AROR MTB SAT OM nn sgamt talade på ett så enkelt och rörande sitt