Göteborgsposten – 9 november 1869, sida 1

Ännu en gång ställa vi oss bakom baronessans axel och läsa ett bref till m.me Villemar: — Min älskade väninna, skref hon, det är mig omöjligt att tydligt skildra alla de sinnesskakningar, för hvilka jag varit ett rof de senaste dagarne. Jag har varit i klostret, men är der icke mer. M:r de Villenave har ryckt mig derifrån, och jag tackar honom derför. Jag hade öfverskattst min egen styrkn, det dygn jag tillbringade inom klostermurarne gaf mig en försmak af skärseldens plågor. Jag föredrager att lefva i verlden och till förherrligande af Manuels minne trösta de fattige och olycklige. Anser du mig brottslig så förlåt mig. Anser du mig vansinnig så beklaga mig. Jag vistas nu åter på mitt kära slott, men vet ej för huru lång tid. Marthe de Planche-Mibray. Leon hade bedt om tillåtelse att få bebol ett litet anspråkslöst gästrum, som vid hans besök under onkelns lifstid brukat upplåtas åt I 1 I honom. Han vägrade envist att mottaga det allra minsta af sin tants stora förmögenhet