Nu torde det vara bekant, att II. II. biskopen sjelf har en ganska bestämd lutning till sekterianism. Utan att vilja påstå, att hr II. af denna dragit tördel, är det dock måjligt att så är; ithy att vi äro fullt förvissade om, att H. H. t. ex. ej skulle vilja till dispens förorda en bestämde antischartauansk eller i allmänhet mera rationalistisk prest1 .