Göteborgsposten – 8 november 1869, sida 1

deputerade. Dessa hade dock nu vunnit för sig en minoritet af mer än 60 röster. Då saken förut i kammaren förehafts, ha nordslesvigarne endast för sig haft de polska deputerade från Posen och en eller annan liberal tysk. Emellertid kan kungen stödja sig på majoritetens beslut, slå sig för bröstet och säga, att han och folket äro ett äfven i derna grannlaga sak. koln. 2cit., som, den rättvisan måste man göra bladet, nästan ensam i den preussiska pressen, talat för Nordslesvig, innehåller med anledning af adressdeputationens ankomst till Berlin följande artikel: I strid med den rättsgrundsats, enl. hvilken en handling, då ingen tid är bestämd, bör gonast uftoras, är det nu redan på sjerde året, som preussiska regeringen låter den i Pragerfreden föreskrifna omröstningen i Nordslesvig vänta på sig. Under sista året har från de mest skilda håll, men isynnerhet at Preussens vänner riktats en ifrig uppmaning till preussiska regeringen om, att hon likvil icke längre bör dröja med att göra, hvad hedern bjuder och hvad statens egen fördel ej mindre kräfver, än hänsynen till Europas lugn och fred. Dertill är det ingalunda nödvändigt att göra allt, hvad Danmark önskar, utan endast det, som Europa anser vara ett tillfredsställande uppfyllande af pragerfredens art. 5. Enl. denna skulle icke några, utan de nordslesvigska distrikten, som så önska, återlemnas till Danmark, och helt visst skulle äfven Als och Dyppel höra dit, emedan det i denna trakt bo mer än 904 danskar (bladet har förut ej velat gå in på dessa områdens aftradande ur strategisk synpunkt). Allg. leitinnehöll för någon tid sedan en ledande artikel, i hvilken utvecklades, att Preussen alls icke behöfde någon militärisk gränslinie mot det lilla Danmark, och om fästningsverken på Dyppel och Als demolerades under det vilkor, att de icke skulle åter uppföras, behöfde Preussen ej bry sig om några sandbackar vid stranden. Denna åsigt delas af många utmärkta militärer och är nog i och för sig riktigt. Men eftersom höga preussiska militärer äro ut annan mening och alldenstund grefve Bismarck jemval förklarat sig häremot, så ha vi uttalat oss mot aftradandet at Als och Dyppel eller tillochmed af Flensborg. Europa skall för den kära fredens skull vara belåtet, om Preussen gör den inskränkningen, att det ej afstår från något, som är af militärisk vigt. Men med denna inskränkning måste pragerireuen ärligt utföras, och ju förr detta sker, desto bättre. Aunars kall Slesvig förr eller senare åter bli den svafvelsticka, som sätter verlden i brand, och ingen skulle då få det värre, än hertigdömena sjelfva. Riksdagemanna-valen. K. M:t har, med fastställande af Kgs bfus i Upsala län utslag, hvarigenom anförda besvär ötver riksdagsmannavalev för Uplands norra domsaga olitvit underkända, stadfästat bruksegaren frih. C. G. A. Tamms val till riksdagsman för nämnda domsaga. Likaledes har K. M:t fastställt Kgs bfha i Kalmar län utslag, hvarigenom ogillats de besvär, som anförts öfver valet tör Tunaläns ch Sefvedes häraders domsaga, dervid hemmanseguren P. M. Johansson i Södra Wi ervöll de flesta rösterna. Besvär ha hos K. M:t blifvit anförda öfver Kgs Btih:des i Kristianstads län utslag i räga om val till riksdagsman för Södra Ås0 och Bjäre härader. Från Kristiania skrifves i Morgoablajet d. 4 d:s: generalpostdirektör Roos, genealdirektör Troilius och ötverste Beijer ha inländt hit för att underhandla med norska vostoch jernvägsstyrelsen om ordnandet at ernbanetågen mellan Kristiania och Arvika. lUtresan har förnämligast foranledis med anedning af en hemställan trån den norska oststyrelsen till den svenska ait det postfoande jernbantåget måtte algå trän Arvika till harlottenberg och vidare så tidigt, att utriesposten kan ankomma tiil Kristiania med örmiddagstäget kl. 10 istället för som hittills m aftonen. Detta har nemligen antagligen lifvit en möjlighet efter tulländandet af Jeraavan mellan Kristinebamn och Karlstad. Efter hvad det förljudes torde älven öferläggningar komma att ako om ordnandet t jernbantågen, sedan linien Karlstad—Arvia blifvit fullbordad, hvilket förmodligen sker ästa höst, så att hela jarnbansträckan Kristinia— Stockholm kan öppnas d. 4 Novomber 870. Cause celebre i Engelholm. Under