Göteborgsposten – 8 november 1869, sida 1

Då Pauline kom hem, skyndade hennes kammorjungfru Jenny emot henne. — Madame, sade denna, z2igenerskan här midtemot har rest bort och jag är sgiker på att det händer en ny olycka. — Tala tydligare. — Un kammortjenare i samma hus förde mig i dag in i sin herres rum och visade mig ett litet hål i väggen hvarigenom man kunde se och höra allt som skedde inne hos zigenerskan. Honnes spanior låg på en soffa och rökade, men hon gick af och an på golfvet och såg ut som en fången tigrinna. — I ditt ställe, sado spanioren, skulle jag vara glad öfver att vara utaf med Munito, han var vild och oregerlig och var dig bara till besvär. — Han var min bror och jag skall hämnas honom och döda hans mördare, svarade Dolores och lekte med en dolk. — Menar du Villenave? — Ja! — Du löper ju fara att bli arresterad och guillotinerad. — Hvad bryr jag mig om det, bara jag dessförinnan mördat baronessan. Hon ir rigenerska som vi... men har ändå föraktat Munitos kärlek och förnedrat sin stam. — Det vore mycket klokare, svarade spanioren, i fall du begagnade dig af gift i stället för vapen. — Deri har du rätt, genmålde hon och klädde sig i en stor reskappa, stoppade en liten flaska med en besynnerlig vätska i fickan och befallde negor