Göteborgsposten – 5 november 1869, sida 2

rinne befann sig, sökte hon då hon hörde steg nalkas att resa sig upp och bad ifrigt om hjelp i tanke att de ankommande voro bönder, som ditlockats af skriket. Corinne insäg dock snart sitt misstag. Jean riktade nemligen bössmynningen mot hennes panna och sade vildt och befallande: — Hvar har du dina diamanter? — Har ni medlidande med mig, om jag säger det? svarade hon bedjande och med hopknäjppta händer. Ja! — Jag skall tiga och icke säga att ni röfvat mig endast ni för mig till Coulanges. Diamanterna ligga i en liten nattsäck, som jag hade hängande på armen, svarade hon. — Den är håär, inföll Simon. — Na då tly vi, Jean gaf Corinne med bösskolfven ett slag öfver hufvudet så att hon utan ett ljud nedsjönk mot en mossbelupen sten. De båda banditerna ilada undan med sitt rof och stannade blott ett ögonblick bredvid Michels kropp for att öfvertyga sig om att han verkligen var död. Jean sönderskar nattsicken samt uppbröt det lilla skrin, om hvilket Michel talat. — Skynda på, yttrade han i det han ängsligt blickade uppåt backen, der en menniskofigur sakta rörde sig. Snabba och tysta såsom endast tjufskyttar kunna vara, försvunno bröderna med sitt rika