Göteborgsposten – 4 november 1869, sida 2

Från Utlandet. Vår ärade danska samtida Berlingske Tidende har på senare tiden innehållit tlera väl skrifna politiska artiklar angående de allmänna principer, som bryta sig emot hvarandra i vära dagar, hvilka utmärka sig för ett så oroligt jägtande på alla häll, liksom om man hade svårt att få tag i någon fast punkt att stödia sig vid. En dylik artikel med rubriken Om politiska förväntningar? innehäller åtskilliga så träffande betraktelser, att vi tro oss göra våra läsare ett nöje med att ställa dem 1 spetsen för dagens utlandsafdelning: Då den första Napoleon i dyster missstämning uttalade den senare ofta omtalade förväntningen, att Europa skulle inom detta århundrades slut hafva blifvit antingen kosackiskt eller republikanskt, så måste denna förutsägelse ha framgått af hans töreställning om den kamp, som skulle efter bans bortgång uppstå mellan de politiska idgerna, intressena och makterna, och hvilken måste leda till den ena eller den andra principens seger, till allmän republikanism eller ryskt envälde. Men hvad ban härvid omöjligen kunde taga i betraktande, det var de förändrade materiela förhällandenas och den framåtskridande civilisationens inverkan på det politiska AntingenEller. Det var omöjligt att då bilda sig en töreställning om de inträdande förändringarne i vilkoren för det materiela varat, såvål för den enskilde som tör det hela, för samfund och stat. De stora framstegen i de fysiska och exakta vetenskaperna och de dermed förenade mångfaldiga uppfinningarne i alla riktningar till lättnad och törökande at den menskliga verksamheten beleckna framför allt det inträdda tidskiltet och gifva den moderna civilisationen dess särskilda prägel och dess egendomliga karakter. IIafva dessa förändringar ännu icke i någon betydlig grad inverkat på uppfattningen al de poliuska och internationela förbällandena, stå motsatserna här ännu lika skarpa och olörenliga gentemot hvarandra, som for 50 år sedan, hotande och begärliga etter att begagna de nya uppfinningarne till krigsbruk, ull nya och bättre förstöringsmedel — så framgår deraf endast beviset för att den andliga utvecklingen ej hällit jemna steg med den materiela. Och förhåller det sig i sjelfva verket icke så? Befinna sig icke idernas verld ännu vid samma problemer, som i Napoleon I:stes tid, under det att den materiela verlden ilat längt Ä 8 2 : 5 framåt på en väg, der menniskoanden ännu