Göteborgsposten – 3 november 1869, sida 1

båda skurkarne rådgjorde derefter länge om bästa sättet att gripa Munito och öfverlomna honom till gendarmerna. Alltsedan Leon erbjöd sig att söka upptäcka Manuels baneman, hade baronessans metvilja för honom betydligt aftagit. Hon litade på hans bistånd, ehuru hon visste att lystnaden efter hennes rikedom var den mäktigaste driffjedern till hans handlingssätt. Aftonen efter sitt samtal i Rochepintes park med Michel Balthazar infann sig Låon ånyo på PlancheMibray. — Kommer ni ändtligen, utropade baronessan, då Låon syntes på tröskeln. — Min tant, svarade han allvarligt, jag kan nu nästan ansvara för att vi ha honom fast. Baronessan förmådde ej svara, hon blef blek som en döende och drog djupt efter andan. — Min tant, återtog Löon, har ni ännu gendarmerna till ert förfogande? — Ja! — IIan kommer troligen att forsvara sig ursinnigt. — Jag skall låta beväpna allt mitt folk ifall det fordras. — Nej, då blir det för många. — Men säg mig då hvar denne usling finns? — Känner ni till berget Saussois? — Ja! — I en af dess högsta toppar är en grotta eller rättare ett många fot djupt hål, dit i manna