Göteborgsposten – 2 november 1869, sida 2

se, hvad som skall kunna utveckla sig ur detta kaos. En öfversigt af de senaste förhållandena på den britiska ön torde derför kunna läsas med nöje, och meddela vi här en sådan, till en del hemtad ur vår samtida Fadrelandets spalter: Ett par ministerlörändringar ha timat, i det Layard skall begifva sig till Madrid såsom sändebud och lemna styrelsen af de allmänna arbetena till den nuvarande finanssekreteraren Ayrton, och Moncriesl, från att vara lord-advokat för Skotland, ryckt upp till en hög domarebefattning. Denna post har lifvit ledig derigenom, att dess förre innehafvare, Parton, tagit lifvet af sig, derföre att undersökningarne i Bridgewater angående valbestickningar äfven lemnat upplysningar om hans eget beteende i samma riktning år 1866. Det är i allmänhet taget en ohygglig dager, som genom dessa undersökningar kastas öfver förhållandena: en den fullständigaste korruption rådde hos valmännen i nämnde stad, så att de rent af kräfde ersättning — och dertill ej så ringa — för det omak de gjorde sig med att deltaga i valet, under det att det likväl kan till deras beröm sägas, att de endast sällan röstade annorlunda än med ett parti, så att utgången skulle blifva densamma, om båda partierna underlåtit att begagna bestickningssystemet. För att befria sjelfva kandidaterna från skuld, begagnades bl. a. den formen, att dessa sjeltva ej visste af mutorna, utan senare betalte såsom en hedersskuld de utgifter, deras vänner och agenter gjort. I andra kretsar brukade man besticka valmännen vid kommunalvalen under den tysta törutsättningen, att de skulle rösta med samma parti vid de följande parlamentsvalen. Den plats i Underhuset, som genom Moncrieffs bortgång blir ledig, neml. för Glasgows universitet, tänker man erbjuda John Stuart Mill, den bekante praktiske filosofen, om han tör öfrigt vill emottaga något nytt val. Ytterligare tvenne platser i Underhuset bli lediga, neml. Layards i Tower Hamlets och lord Stanleys i Kings Lynn, i det att den senare efter sin far, lord Derbys död kommer att ingå i Öfverhuset, der han sannolikt skall öfvertaga fadrens befattning som chef för det konservativa partiet, hvilket dock sannolikt kommer att i så fall någorlunda reformeras. Moncrieffs afgång skall måhända äfvon medvorka till genomförandet af en plan, som man på senare tiden diskuterat, neml. om att gifva Skotland en egen statssekreterare likasom Irland; för att skaffa honom plats i kabinettet skulle kanslersposten för Lancaster indragas, hvilken är en ren sinecure eller rättare en ställning som minister utan portfölj. Men detta är ej den enda nya ministerpost, hvarom man talar. På mötet i Bristol for de sociala vetenskaperna bebådade den förre konservative ministern Northeote, att det snart skulle bildas tre nya ministerier för justitie-, undervisningsoch sundhetsväsendet; men detta skulle enl. all sannolikhet medtöra betydliga ändringar i de andra ministrarnes ställning och aflägsna de nuvarande attorneyoch sollicitor-generalerna. Sina ferier från parlamentet har premierministern Gladstone begagnat dels till att utnämna baroneter, dels till att välja biskopar. Bland de 9 baroneterna finnes aldermannen i Londen, David Salomons, den förste jude som varit sherif (1835), alderman (1847) och lordmayor (1855), och äfven den förste jude, som blef vald till parlamentsledamot (1851), men då förkastades; han är nu Gladstones kamrat såsom medlem för Greenwich. Vidare är der en broder till OConnell, en trofast liberal, nu redan 80 år gammal; Manchesters ene representant Bazley, en af Cobdens äldsta medkämpar för frihandeln; generalmajor Seymour, som utmärkte sig i Krimkriget; den store gevärsoch kanonfabrikanten Whitworth samt ingeniören Fairbairn, hvilken isynnerhet utmärkt sig genom byggandet af jernfartyg och annan användning alt jern samt författat flera vigtiga skrifter i sitt fack — de båda sista äro, hvad engelsmännen kalla, sjelfgjorda mån. Af biskopar har Gladstone äfvenledes