Göteborgsposten – 2 november 1869, sida 2

Planche-Mibrays park blef ett vittne till Michels plundring af andras egodelar. Michel insåg ögonblickligen att han icke hade mycket att frukta af baron de PlancheMibrays systerson. — Du är oförbätterlig, yttrade Löon, i forna dagar dödade du kaninerna på PlancheMibray och nu gör du detsamma på Rochepinte. — Kommor ni icke ihåg att ni sade när vi råkades i Planche-Mibrays park, att jag skulle få jaga hvar som helst om slottet vore ert och att ni gerna skulle låta oss få qvarnen vid Coulanges som lifstids besittning? — Det är mycket möjligt. — Nå då minns ni nog, fortfor Michel dristigare att er oukel dog kort derefter. — Ja, han dödade sig sjelf af våda på en jagt. — Eller också blef han skjuten af en annan. — Hvad rör det mig. — Jaså, rör det er icke? — Adjö, sade Leon sväfvande på rösten. — Somliga bösskott ge icke mycket igen, anmärkte Michel hånande. — Nej, deruti bar du rätt, svarade Laon med återvunnen fattning, Munito har säkert icke betalat dig mycket för kulan du skickade den stackars Maugeville. Michel tog ett steg tillbaka och uppgaf ett rop af förskräckelse. — Jag känner ingen som heter Munito,