Göteborgsposten – 30 oktober 1869, sida 2

Från Utlandet. Det är förvånande tyst på den politiska skådebanan, och det föreligger knappast något af nämnvärdt intresse deritrån. Vi anteckna dock från Paris den stora splittringen mellan dels Napoleon och exdrottning Isabella samt dels ledarne för det radikala partiet. Rörande den förra schismen berättas det, att exdrottningens af Spanien hofstat är stadd i fullkomlig upplösning. Hon skall begifva sig med sin gemål och sin son prinsen af Asturien till Rom, och det är troligt, att hon ej återvänder till Paris. Hon är mycket förtörnad på Tuilerikabinettet och särskilt på kejsaren, emedan hon ej funnit sina förhoppningar om understöd för hennes sons tronbestigning på något sätt motsvarade. För ej länge sedan har hon låtit till Napoleon III öfverlemna en skrifvelse, hvari utvecklas, i hvilken grad den napoleonska dynastien och Frankrike sjelf äro intresserade i en restauration i Spanien. Denna skrifvelse har ej allenast lemnats obesvarad, utan har äfven sjelfva exdrottningen icke blitvit emottagen, då hon under kejsarens tillfrisknande i S:t Cloud, inställde sig der, för att erhålla besked. Deraf det dåliga lynnet, hvilket Isabella med sin karakter ej heller vet att dolja. Dessutom har äfven mycket annat fortretligt nåndt henne i hennes hushåll och bland de trogna, hvilka hittills utgjort hennes omgifning. Espeleta, drottningens förste kammarherre, vill ej qvarstanna; största delen af hennes anhängare Visa sig beslutna att återvända till Spanien, så fort förhållandena der ordnats och en ny konung funnits. Slutligen har det i skötet al detta hof uppstått åtskilliga obehagliga finansiela tvister. Drottningen hushållar så illa med penningar, att hon måst beqväma sig till en anordning, enl. hvilken alla anvisningar skola bredvid hennes underskrilt äfven bära hennes gemåls. Detta hindrar ej, att o fantliga summor utgifvas. Ko nung Frans lemnar sin underskrift — men under det vilkor att för hvarje gång samma summa ställes till hans personliga bruk. Ettersom han är sparsam, så lägger han å sido ett vackert kapital, under det drottningen förstör Bitt. Så går det, när tronens halfgudar skola sönka sig ned och lefva som och med vanliga menniskor. De betänka ej att de icke längre ha några folk att brandskatta. Hvad beträffar splittringen bland de radikala i Paris, så är den ytterlig. Peyrat i -Avenir National och Delescluze i Reveil, bada hittils trogna anhängare af Ledru-Rollines skola, ligga nu redan i öppen tejd med hvarandra; tvedrägten mellan Favre och Picard å ena sidan samt Gambetta å den andra måste ovilkorligen afven här leda till en snar brytning, och bakom alla dessa ledare för den ännu allijemt som respektabel ansedda demokratien stå bolagets liqvidatorer, hrr Cantagrel, Briosne och Lissagaray och slunga sitt anatema mot de bläs pappersradikalism?, hvilka den sociala frågan ligger mindre om bjertat, än Frankrikes republikanska gestaltning. Kortligen, hvart man än blickar hän, öfverallt fientlighet och förkättring, till det mesta härflytande af personliga skäl, som man ej alltid kan erkänna. Dessa män skulle, om de vågade sig ut på gatan och der ville fortsätta klnbbstriden, finna arwåen som en man