Göteborgsposten – 28 oktober 1869, sida 2

han nära att gifva vika för denna sällsamma sinnesrörelse och vända om till slottet. Under det han höll in sin häst och inom sig funderåde på hvilket beslut som borde tagas, framkom en i hela trakten känd spåqvinna och tiggerska kallad la Bråökaigne. — God dag hr Manuel, sade hon djupt nigande. Skall ni vara med på jagten i Frettoye? — Ja, min goda qvinna. — Jag kommer från den nye eremiten Vi talade om er, emedan han liksom jag känner till konsten att trolla. — Jaså han är trolkarl. — Det måtto han väl vara, då han bestimdti visste att jag skulle möta er på vägen och bud mig ge ar ett godt råd. — Och hur lyder det rådet? frågade Manuel nyfiken. — Att ni skulle vända tillbaka till Planche Mibray och icke bry er om utt jaga — Hvarför skulle jag göra det? stammade Manuel bestört öfver detta råd, som så väl öfverensstämde med hans hemliga tankar. — Det sade han mig ej, svarade la Bråkaigne. — Som spåqvinna bör du kunna veta det ändå. — Ja, deri har ni rätt, räck hit er hand. : Munuel var långtifrån vidskeplig, men hans hjerta slog dock häftigare än vanligt när han räckte fram sin hand till den gamla qvinnan. — Jag ser två små linier i er hand som