Göteborgsposten – 27 oktober 1869, sida 2

förslaget om en opinionsyttring, som skulle afgifvas d. 26 Okt., tillägger bladet andäktigt: Sedan vi nu uttalat detta, inträda vi i vär roll som borgare och afvakta, hvad dom tolket tänker fälla. Don Diego visade ej en större undergifvenhet för sin konung, då han utropade: on doit ce respect au pouvoir absolu. De mexaminer rien quand un roi la voulu. Folket har således rätt att fordra passiv lydnad at medborgarne. Men de skäl, som leda det, äro lika outgrundliga, som den gudomliga viljans, dess vägar äro lika hemlighetsfulla som en gång Guds. Må vinden blåsa, hvarifrån han vill, säger -Rveil, folket lyder städse endast den egna viljan; det är alldeles tåfäangt, om älven de upprikugaste, de mest upplysta och bängitnaste politici vilja ge det tecken till framåtgående eller stillastaende. Likt de hemlighetsfulla naturmakter, som tyckas lyda nycker och kränka lagar, hvilka vi i var okunnighet utgifvit för logiska, hvilka godtyckligt kullkasta de lärdas och erlarnas berakningar, så tycker äfven tolket om att förneka tänkarnes och statsmännens vishet. Det handlar, vär och huru det behagar, och hvarje seger är dess verk. Man äandre ett par, tre ord 1 denna sats, och ingen skall kunna vägra att taga den för ett mysuskt utdrag ur en skritt öfver nåden. Det linnes ingen religion uran under(?). be revolutionära kyrkornas fäder ha visserligen ännu icke gjort något dyllkt, men de losva vas dylika inom en ej aflägsen framtid. Forutidens undergörare nöjde sig med aw här och der hela en sjuk eller uppväcka en död. Obetydliga under i jemsörelse med dem, som man lotvar oss: man vill ätergitva helsa och lit ej blott åt en enskild, utan åt hela samfundet! Vi se nu, och ha gjort det i alla länder och tider, fattiga och olyckliga. Sjoltva evangeliet påstår, att det städse finnes sådana. Detta är en inbillning, en otåck dröm från förgångna uder! Vära revolutionära bebåda, att redan dagen after deras triumf skall eländet törsvinna, att alla med hvarandra stridande auspråk skola fredligt utjemnas, utan att någon skall na alt klaga derötver. Huru? Det är, svara de, en at de hemligheter, som demokratien eger Revell:, som for några månader sedan gaf oss detta präktiga svar, ordade för kort ud sedan om de sorgliga händelserna i Aubin, hvilka bladet mycket riktigt sade härflyta at samfundets orättvisa organisation, och tillade derpå med största lugn och otvertygelse: Den närvarande makten kan med bästa vilja i verlden ingenting ändra i de institutioner, al hvilka den lefver, och det behöts ingenting mind e, än demokratiens mäktiga broderhand, för att åter bringa rättvisa i sorhållandena. Alltjemt samma under, utlotvadt för dagen efiwer segern. Duck borde man vara nog billig att på torhand gilva oss ett prof på, hvad demokratien härunnnan förmär, för att inge oss iusv till att bistå henne. Men skulle man tycka, att denna begäran går för langt, så måste man likväl göra det tor oss tydligt, hvad som menas med det kabbalistiska uttrycket Folk, Demokrati. Foleot vill, sägen j; hvem är då detta folk, om uvilket j talen? Ar det enstammigheten eller mmmstone majoriteten at 10 milhloner myndige franska borgare, som äro 1 besittning at sina politiska ratugheter? Men huru kommer det sig då, att hvarken jag eller mina vänner, eller mina slägtingar, eller mina grannar vilja det, som enl. edert påstående folket vill, och att vi sjelfva ej ena veta någon, som hyllar en sådan mening? Viljen j blott tala om arbetsklasserna? Men med hvilken ratt söndren j sälunda nationen i tvenne partier, uf hvilka enligt eder blott skulle ha rätt att begära sin vilja uppfylld: Men hvem ger eder rätt att tala i jordarbetarnes namn, af hvilka somliga ej ens känna tillvaron af de problemer, som j sätten i rörelse, men andra, såsom 3 sjelfva medgitvit på kongressen i Basel, äro de största fiender till de af eder försvarade idgerna? ålunda ären j med edert begrepp folket redan inskränkta till arbetarekraften i de större städerna. Men när och på hvad sätt har den gifvit eder i uppdrag att tala tör densamma? Gillen j ömsesidighets-ideerna, så förneka kommunisterna eder; foljen j de senare, så banniysens j af de andra; slutligen finnes det i Paris, Lyon och annorstädes ett stort antal