Göteborgsposten – 27 oktober 1869, sida 2

spanioren som kanhända i ett anfall af svartsjuka skulle döda sin tro skarinna. Denna ramtidsutsigt gladde mycket den hämnågirige Agenor och hans hustru den dygdiga Zulma, men som den unge mannen annu icke var äter; kommen från en lang a, väntado de med att delgifva shanioren sin upptäckt. Under denna väntan infann sig hr Påcontin. En portvakt kan icke gerna undgå att bli välvilligt stämd, når han sa der från skyarne erhåller tjugofem louis. ÄAgönor beslöt sig för att oinskränkt lyda Corinnes hefallningatVi ha redan sett, med hvilken ödmjukhet han mottog henne. — Madame, sade han tyst när de befunno sig i förstugan, vi få smyga oss uppför kökstrappan för att ej ertappas. Corinne och doktorn nickade bifillande och med en lampa i handen, visade Agånor dem vägen. Den unge mannens rum voro försedda med så tjocka mattor att de tre nattvandrarne lika ljudlöst som kattor praktise sig in i hans sängkammarc. ade — Här ha vi den hemliga vägen, sade Ågåönor och drog sakta undan en prydlig klädhängare. Den gemena varelsen har nu ännu icke gått sin vig, fortfor han vändande sig till Corinne, vi få ej göra det ringaste buller. Ageror släckte lampan och drog undan