Göteborgsposten – 25 oktober 1869, sida 2

i de ultra radikala, hvilka senare helt visst skola stöta alla ordningens vänner ifrån sig. Det är ej underligt, att de äro ursinniga: de känna sig öfvermästrade af Napoleon III, hvars liberala reformer i författningen deras organ Rappel kallar en Ådjefvulsk politik. Den gör också onekligen ett styggt streck i de radikalas beräkningar, i det att de beröfva dem deras bästa vapen och vederlägga deras bästa dogm om, att kejsardömet och friheten äro inkommensurabla storheter. Nu skall man kanske klaga ötver regeringens tolerans vid de allmänna mötena, på hvilka äfven radikala deputerade skymfas, likasom en af deras organer förut klagat öfver den obundna pressfriheten och tillvitat regeringen en bakslug räfpolitik, derför att hon låter pressen sköta sig sjelf — med hvilken kloka åtgärd regeringen onekligen vunnit det, att den oppositionela prossen delats i tvenne läger: det demokratiska och det våldsamt radikala, hvarigenom dess styrka minskats. En annan hållning måste deremot Spaniens regering intaga gentemot den oppositionela pressen, eller rättare den republikanskt sinnade delen deraf, hvilken upphetsar massorna till upproret. Hon började med attundertrycka tvenne tidningar i Barcelona och tävgsla utgifvarne. Dernäst undertryckte hon flera tidningar i Sevilla, Cadix och Malaga. Turen kom sist till Madrid, der 3:ne blad undertrycktes, bland dessa Bandera Rojas, hvars utgifvare, Ramualdo Lafuenta, sartes i sängelse jemte flera andra framstående republikaner, hvilka misstänktes för att hemligen arbeta på åstadkommandet af ett folkuppror i Madrid. Lafuenta är förf. till flera våldsamma artiklar både före och efter upprorets utbrott. Ian erhöll ej i förväg någon vink om, att han skulle arresteras, och det skedde på promenaden, der han om aftonen gick med sin huetru och sina barn. Han insattes i det stora dngelset San Francisco, hvilket vid revolutionens början öppnades för alla politiska förörytare. Det genom lagen af d. 17 April 1821 införda belägringstillståndet, under hvilket så många carlister blefvo skjutna, användes nu mot republikanerna. Dess första offer lef Friolan Carvajal, en bekant liberal från tordna dagar, som i förening med Prim och dennes anhängare utsatte sig för stora faror genomj flera olyckliga försök att störta Isabella II från tronen. Den enda plats af betydenhet, som ännu befinner sig i de uppriskas händer, är Bejar, mot hvilken likväl starka truppmassor redan atsändts, så att dess öde kan anses vara snart rifvat